SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
BOREN 3ren2, p. adj. -ret, -rne, -rna.
Ordformer
(buren (burin) Lagförsl. 10 (1609), Afzelius Sagoh. 2: 114 (1840))
Etymologi
[af fsv. borin, burin, p. pf. af bära, föda (se BÄRA); formen boren väsentligen bibehållen gm inflytande af mnt. boren, t. geboren; jfr äfv. d. baaren, eng. born]
— jfr ANBOREN.
Anm. Här icke upptagna användningar af boren (buren) behandlas under BÄRA.
1) (numera knappast br.) som från födelsen har en viss egenskap l. värdighet (ofta angifven gm ett ord som betecknar folkslag l. samhällsnivå o. d.); till börden; af födsel, från födelsen, född. A. Oxenstierna 1: 611 (1615). The wore allesamman borne Romare. Schroderus Liv. 152 (1626). En Slaf och boren Lif-egen. Nordberg C. XII 1: 468 (1740). Kristina Sofia Stenbock, boren friherrinna till Kungslena. Sv. biogr. lex. 7: 273 (1876).
2) (†) som gm födelsen är ngns släkting, som är ngns blodsförvant. Sv. ords. C 3 a (1604). Swijka dhe sworne, och icke dhe borne .. (dvs.) Blod är altijd tiuckare än watn. Grubb 774 (1665) [jfr motsv. uttr. i ä. d.]. — särsk. i uttr. skyld och boren, huld och boren o. d. (Till målsman för omyndig) förordnas .. hälst den närmest är skyldh och buren efter lagen. RARP 4: 252 (1626). Aldenstund iag ingen huld och boren i Fäderneslandet hafwer. Växiö domk. akt. 1711, nr 187. Han är henne hvarcken skyld eller buren. Därs. 1720, nr 153.
3) (†) gm sin börd berättigad (till ngt). Svart Gensv. E 8 a (1558). Slott och Gårdar, der han är burin til. Rudbeckius Kon. reg. 446 (1619). Födda fria och borna till de rättigheter, en fri man tillkommo. Strinnholm Hist. 1: 605 (1834). De till odaljord borne bönderna. NF 7: 357 (1883).
4) (i sht i högre stil) gm sina medfödda egenskaper l. på grund af sin natur förutbestämd l. särskildt ägnad (till ngt); jfr 5. Boren till herrskare. Strinnholm Hist. 1: 319 (1834). (Olof Rudbeck) var boren till att gripa efter en spira i vetenskapens verld. Annerstedt O. Rudbecks minne 3 (1902).
5) (i sht i högre stil) ss. best. till ett sbst. som betecknar utöfvare af en verksamhet l. innehafvare af en ställning o. d.: gm sina medfödda egenskaper l. på grund af sin natur förutbestämd till l. särskildt ägnad för (denna) sin verksamhet l. ställning. Boëthius Sed. 115 (1807). En boren diktare. G. Göthe i Nord. tidskr. 1892, s. 702. Den borne vetenskapsmannen. Cederschiöld Våra äldsta kon.-sagor 9 (1910). — bildl. Tyranners burna skräck och åldrig frihets värn, / Förgömda Klippans son, jag helsar dig, o Jern! Tegnér (WB) 1: 116 (1804).
Spoiler title
Spoiler content