SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BURGUNDER burgun4der, sbst.2, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[efter t. burgunder, ellips af burgunderwein, -traube (se BURGUNDER-)]
1) (numera mindre br.) burgogne. Strand Tidsfördr. 2: 129 (1763). Lundegård DrMarg. 1: 197 (1905).
2) benämning på vissa, numera i olika länder odlade varieteter af vindrufvor. 2UB 4: 605 (1899).
Ssg: (1) BURGUNDER-FÄRG. Tapeter i någon djup burgunderfärg. Essén Fob 93 (1919).
Spoiler title
Spoiler content