BURGUNDER burgun4der, sbst.2, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[efter t. burgunder, ellips af burgunderwein, -traube (se BURGUNDER-)]
2) benämning på vissa, numera i olika länder odlade varieteter af vindrufvor. 2UB 4: 605 (1899).
Ssg: (1) BURGUNDER-FÄRG. Tapeter i någon djup burgunderfärg. Essén Fob 93 (1919).