[af t. burschikos, afledn. till bursche (se BUSS, sbst.1)]
om person o. sak (sätt, väsen o. d.): som är på studentmaner, otvungen o. lefnadsglad, uppsluppen, studentikos. En burschikos gammal magister. Atterbom Minn. 134(1817). Genom sitt burschicosa väsen, hvilket gjorde honom .. omtyckt i universitetsstaden (Uppsala), hade .. (Hæffner) stött sig med .. hela den förfinade .. Stockholms-verlden. BL 19: 312(1852).
