SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BURSCHIKOS bur1ʃikω4s, äfv. -kå4s (- -ós Dalin), adj. -are. adv. = (†, Dalin (1850)), -T.
Etymologi
[af t. burschikos, afledn. till bursche (se BUSS, sbst.1)]
om person o. sak (sätt, väsen o. d.): som är på studentmaner, otvungen o. lefnadsglad, uppsluppen, studentikos. En burschikos gammal magister. Atterbom Minn. 134 (1817). Genom sitt burschicosa väsen, hvilket gjorde honom .. omtyckt i universitetsstaden (Uppsala), hade .. (Hæffner) stött sig med .. hela den förfinade .. Stockholms-verlden. BL 19: 312 (1852).
Spoiler title
Spoiler content