SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BUTTA but3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Palmcron SundhSp. 107 (1642)) ((†) -rar (BrölBesv. 196 (c. 1670; i handskr. B)); -er (BrölBesv. 196 (c. 1670; i handskr. C)); med t. pl. butten OxBr. 11: 761 (1640), Fischerström Mäl. 194 (1785)).
Ordformer
(butte Spegel (1712). buttrar, pl. (c. 1670). bytte Serenius Lll 2 b (1734). bötta Roland Minn. 49 (c. 1748: hälleböttor))
Etymologi
[af t. butt(e), flundrefisk, trol. afledn. af nt. butt, klumpig, trubbig (se BUTTER)]
(i vissa trakter) flundrefisken Pleuronectes (Rhombus) maximus Lin., piggvar. OxBr. 11: 761 (1640). Butta kallades här (dvs. på Gottland) et slags Flundror, som hade Ögonen på vänstra sidan, hvilken sida var grå och utan fläckar. Linné Gothl. 208 (1745). Hedberg Maupassant 22 (1884).
Spoiler title
Spoiler content