BUTTIG but3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr sv. dial. butti(g), trind, fyllig, rund; jfr d. buttet, trubbig, trind, fyllig, nt. butt(ig), grof, klumpig; samhörigt med BUTTER]
(hvard. i södra Sv. o. i fackspr.) trind, fyllig, knubbig. Den satta, buttiga gestalten. (Gråsälshannen) har större (längre) hufvud och mer långlagd kropp än honan, som har kroppen mer tjock och ”buttig”. Nilsson Fauna 1: 310 (1847). Mera rundade (”buttiga”) kärnor (af korn) äro .. i allmänhet tyngre än smala (”spetsiga”). UtsädT 1895, s. 207.
SAOB
