SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BYCKA, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(byckia 16651769)
Etymologi
[fsv. bikia, sv. dial. bycka, bicka, bickja, motsv. ä. d. bikke, nor. dial. o. isl. bikkja, feng. bicce (eng. bitch)]
(†) hynda, tik. Klaga för Hunden, at Byckian beet. Grubb 416 (1665). Ihre (1769).
Spoiler title
Spoiler content