SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BYGELHORN by3gel~hω2rn, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(bygel- 1878 osv. bögel- 1864. bugle- 18781904)
Etymologi
[efter eng. buglehorn, eg. buffelhorn, till bugle, buffel; formerna bygel- o. bögel- bero på anslutning till BYGEL 1]
(i fråga om ä. förh.) mus. halfcirkelformigt böjdt mässingsinstrument, urspr. bl. användt ss. signalhorn, sedermera, efter att hafva försedts med klaffar, äfv. nyttjadt i militärmusik. Höijer MusLex. (1864).
Spoiler title
Spoiler content