BÅL bå4l, sbst.2, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. -ar ((†) med eng. pl.-ändelse bols c. 1780).
Ordformer
(bål (-o-, -ou-) 1735 osv. båle 1765)
Etymologi
[liksom t. bowle af eng. bowl, identiskt med BOLLE]
1) låg, rund skål med vid öppning, afsedd för dryckesvaror, hvilka däri tillblandas och sedan därur serveras med slef. Allt släpper hon (dvs. pigan) ur hand ..; / Den stora båln i fjol, till fanders reste — han. Bellman SkrNS 1: 183(c. 1770). De stora ostindiska bålarne. HLilljebjörn Hågk. 1: 27(1865). Cronholm Minnesbl. 8(1908). — jfr DRYCKES-, PUNSCH-BÅLm. fl. — särsk. om dylik skål fylld med dryckesvaror; ofta, öfverfördt, om den dryck som befinner sig i l. som skall serveras ur skålen. Laga, tömma en bål. Tersmeden Mem. 2: 152(1735). (Vi) tömde ett par små bolar pounche. Därs. 4: 79(1749). Bålarne blefvo inburne, en röd och en hvit, och glädjen stod upp i taket. Wadman Saml. 2: 55(1835). Herrarne hade .. samlat sig kring en rykande bål. Topelius Fält. 5: 226(1867). jfr GLÖGG-,PUNSCH-,RÖDVINS-BÅLm. fl.
2) benämning på vissa slags drycker som vanl. serveras ur bål (i bet. 1), numera oftast bestående af en blandning af olika slags vin, socker (pomerans o. d.) o. vatten, förr mestadels af hemlagad punsch. Bål af champagne. Hagdahl Kok. 1121(1879; rubrik). På bordet framför soffan stäldes en med bål fyld mjölkkanna. Hertzberg Aho PatrH 81(1886).
3) (mindre br.) vid, rund skål använd i hushållet för olika ändamål; jfr BOLLE. 2 st. bålar till soppa. TLev. 1912, nr 53, s. 1.— jfr DEG-, TILLGÖRINGS-, TVÄTT-BÅL.
SAOB
