publicerad: 1925
BÖMARE bø3mare2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =; förr äfv. BEHEM l. BEM; pl. -er.
Ordformer
(behm 1635. behemer, behmer, pl. 1610—1691. bö(h)mer, pl. 1637—1680. böhmrar, pl. 1765. bö(h)mare Wikforss 1: 308 (1804) osv.)
Etymologi
[till BÖMEN, förr benämndt BEHEM l. BE(H)MEN (jfr BOHEM, sbst.3); jfr mht. böheim, beheim, t. böhm, böhme, mlat. bohemus (jfr BOHEM, sbst.1)]
Anm. I KKD 9: 184 (1706) användes böhm [jfr motsv. anv. af t. böhm, ”kaisergroschen”] i bet.: mindre silfvermynt som (urspr.) präglats i Bömen.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content