SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
BÖRDA 3rda2, v.4 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(-y- 1644 (: opåbyrder) 1676 (: påbyrdas). -ö- 1651 (: opå bördades) osv. pr. sg. -er 1644 (: opåbyrder))
Etymologi
[afledn. till BÖRDA, sbst. 4]
(numera bl. i ssgr o. särsk. förb.) lägga börda på (ngn), betunga (ngn); bl. i bildl. anv. Iu nemmare hans bortfärd vaar, iu större steen bördade kärleeken på hans hiärta. UHiärne Vitt. 51 (1668); jfr BÖRDA PÅ. Lät oss af korsset ditt eij altförmycket bördas. Rydelius Vitt. 67 (1719). — jfr AFBÖRDA.
Särsk. förb.: BÖRDA PÅ10 4. (numera mindre br.) betunga (ngn med ngt); särsk. i fråga om beskyllningar o. d.: påbörda (ngn ngt). Brenner Pijn. 76 (1727; i fråga om beskyllning). Lundegård DrMarg. 2: 177 (1906). jfr PÅBÖRDA.
Spoiler title