CEMBRA säm4bra, äfv. 32, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[af nylat. cembra, hvilket artnamn Linné sannol. bildat af tallartens namn på ngn af dess europeiska växtorter; jfr mht. zember, n., cembrafrö, t. zember(baum), fr. cembre, it. cembro, span. cembra (se Grassmann Deutsche pflanzennamen 213 (1870)). Ordet förekommer i sv. tidigast i ssgn CEMBRA-TRÄD]
cembratall; dvärgceder. Den Sibiriska Cembran. Svederus Cembratallen 5 (1868). Alpernes Cembra. Därs. 19. Hemberg Från Kola 225 (1902). — jfr BUSK-, DVÄRG-, TRÄD-CEMBRA.
Ssgr: CEMBRA-FRÖ30~2. jfr CEDER-NÖT. (Oljan) af Cembrafröet .. utgör dubbelt så mycket som den olja man får af linfröet. Svederus Cembratallen 8 (1868). —
-MO~2. Därs. 225. —
-TALL~2. benämning på tallarten Pinus cembra Lin.; cedertall, brödtall, dvärgceder. Thelaus Skog 8 (1865). Asiatiska Cembra-Tallen, (Nordens Brödträd). Svederus (1868; titel). Cembratallen .. finnes utbredd i södra Europas alptrakter, men dess egentliga hemland torde vara norra Ryssland och Sibirien, i hvars kalla nejder den blir en lågväxt buske. O. T. Sandahl i NF 15: 1323 (1891). Neuman Flora 817 (1901). —
-TRÄD~2. = -TALL. Nemnich Naturg. 2: 978 (1794). Under det börjande ropet om hungersnöd i norra Sverige trodde sig författaren, i Cembraträdets frukt, se en för framtiden tillförlitlig motvigt emot nya sådana olyckor. Svederus Cembratallen 3 (1868).
