SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
CERTIFIKATION sær1tifik1atʃω4n l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. certification, af mlat. certificatio, vbalsbst. till certificare]
vbalsbst. till CERTIFICERA. — särsk. (numera knappast br.) sjöt. o. handel. konkret: = CERTIFIKAT a. RP 6: 126 (1636). Tullordn. 1637, § 3. Certificationer på innehafwande warur. Stiernman Com. 2: 887 (1658). Oricktige Siöbref och Certificationer. Därs. 3: 791 (1669). Borgmästare och Råds siöpass och certificationer. Placat 12 aug. 1680 (i titeln).
Anm. 1600-talet användes ngn gg äfv. formen certificatie, certificatz [af ä. holl. certificatie]. A. Oxenstierna Skr. 2: 646 (1624). Skall .. förehollas sjöstäderne, att dee caute (dvs. försiktigt) meddeele och uttgiffve deres certificatzer. RP 6: 139 (1636).
Spoiler title
Spoiler content