CHARLATANISM ʃar1latanis4m, äfv. -tan- (scharlatani´ssm Dalin), r. (m. Dalin(1850)); best. -en; pl. (knappast br.) -er (Dalin(1850)).
Etymologi
[jfr t. scharlatanismus, eng. charlatanism, af fr. charlatanisme, af charlatan (se CHARLATAN); jfr äfv. it. ciarlatanismo]
(numera föga br.) (böjelse för) charlatanartadt sätt l. uppträdande; jfr CHARLATANERI.Thorild 3: 215(1792). Allmänheten behöfde upplysas, att ej taga charlatanismens skryt för grundelig kunskap. Stenhammar i SAH 2: 124(1798). Dalin(1850).
