CHAUVINIST ʃå1vinis4t, äfv. ʃov1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. chauvinist, af fr. chauviniste, af Chauvin (se föreg.)]
person som röjer benägenhet för l. utmärker sig för chauvinism. Teatern har räckt romanen handen för att beröfva den falska krigsäran dess gloria och förlöjliga ”chauvinisterna”, sabelskramlarne. Rydberg Skr. 14: 317(1869). Storordiga chauvinister. Heidenstam Tankar 13(1899).
Ssg: CHAUVINIST-SYNPUNKT103~02, äfv. ~20. Från .. chauvinistsynpunkt. Henriksson Tyskl. 299(1901).
