CHIMÄRA ɟimä4ra l. ʃi- l. ki-, l. -æ4ra, äfv. 032 (khim- G. Dalin(1871)), f. l. r.; best. -an; pl. -or l. (alltid i bet. 2) -er. Anm. Med afs. på pl. -er jfr anm. under föreg.
[jfr eng. chimera, chimæra, af lat. chimæra, af gr. χίμαιρα (jfr GYMMER), eg. get, sedan i gr. mytologien namn på ett diktadt vidunder (se nedan); jfr äfv. fr. chimère, ä. eng. chimere (se föreg.)]
1) (i grekiska mytologien) diktadt, eldsprutande vidunder sammansatt af lejon, get o. drake, hvilket dödades af hjälten Bellerofon; särsk. konst. om groteskt vidunder; jfr CHIMÄR I 1. Triewald Vitt. 405(1720). Den oerhörda Chimairan / .. framtill ett lejon, på midten en get, och baktill en drake. Johansson Hom. Il. 6: 179(1846). Små bilder af .. sfinxer .. chimæror och sirener. Bildt Italien 37(1896).
2) [jfr motsv. anv. i fr. samt nylat. chimæra, hvilket namn Linné gifvit åt ifrågavarande släkte på grund däraf, att de till detsamma hörande fiskarna gm sitt vidunderliga utseende göra intryck af att vara sammansatta af flera olika djur. Se Linné Mus. reg. 54 (1754)] zool. individ l. art af en viss (ett släkte omfattande) familj af underordningen Holocephali (helhufvuden) af broskfiskarnas ordning; vanl. i pl. ss. namn på den ifrågavarande familjen. Thorell Zool. 2: 280(1861). De nu lefvande arterna (af helhufvudena) bilda blott en familj, Chimärerna. Brehm III. 1: 346(1876).
