CHOCKANT ʃokaŋ4t, stundom ʃå-, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t. choquant, af fr. choquant, p. pr. af choquer (se följ.)]
(mindre br.) stötande, som stöter, anstötlig, upprörande; förr äfv.: retsam, förtretlig. Choqvant, (betyder) pikant, förtretelig, försmädelig. Swedberg Schibb. 255(1716). Konungen uti Engelland .. torde refusera Sveriges garantie .., hvilcket skulle vara choquant. Höpken 1: 62(1756). Sahlstedt(1769). Anm. Stundom användes i sv. i st. för chockant det eng. ordet shocking, p. pr. af shock.
