CIBORIUM sibω4rium l. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. o. eng. ciborium, fr. ciboire, af mlat. ciborium, (en upp- o. nedvänd bägare liknande) tabernakel l. baldakin öfver altare, sakramentshus, af lat. ciborium, bägare, af gr. κιβώριον, bägarformigt fröhus af växten Nelumbium speciosum Willd., lotusblomman, bägare som till formen påminner om detta fröhus. Ordets anv. i bet. 1 beror till en del på anslutning till lat. cibus, mat, liksom denna anslutning framkallat formen cibarium (mlat. cibarium); jfr lat. cibaria, n. pl., matvaror, kost, samt sådana ord som AKVARIUM, HERBARIUM]
1) kärl (vanl. i form af ett torn på en fot) i hvilket inom katolska kyrkor nattvardsbrödet förvaras; äfv. benämning på tornliknande skåp (ofta fristående) i hvilket monstrans o. kalk med de invigda nattvardselementen förvaras, sakramentshus. Cibarier eller helga lekamens hus .. der Sacramentet förvarades. Dalin Hist. III. 2: 257 (1762). Brunius Metr. 183 (1836, 1854). Ciborium (af cibus, mat) var ett kärl, i hvilket man förvarade förrådet af invigda hostier. H. Hildebrand i Ant. tidskr. 2: 368 (1869). Olof som bär ciboriet, öfverhöljdt med rödt sammet. Strindberg Gill. 1 (1880). Icke få ciborier finnas i Sverige i kyrkor och i museer, till hvilka de kommit från kyrkorna. De äro gjorda af messing. Hildebrand Medelt. 3: 569 (1901). — jfr KOPPAR-, MÄSSINGS-, NATTVARDS-CIBORIUM.
2) på pelare hvilande tak öfver (hög)altaret i en katolsk kyrka, baldakin, tabernakel. NF (1879). Schulthess (1885). Från ciboriets tak hängde ned ett kärl, i hvilket nattvardsbrödet förvarades. Sedermera uppkom bruket att kalla sådana kärl, hvar dessa än voro ställda, för ciborier. Hildebrand Medelt. 3: 266 (1900); jfr 1.
Ssgr: (2) CIBORIE-ALTARE0300~200. med öfverbyggnad försedt altare. I Drottens kyrka i Visby (finnas) .. i långhusets östligaste del spår af tvänne ciboriealtaren. Hildebrand Medelt. 3: 266 (1900). —
