CYSTIT systi4t, r.; best. -en; pl. (om olika fall af cystit) -er. Anm. Stundom användes den lat. formen cystitis.
Etymologi
[jfr t. cystitis, kystitis, eng. cystitis, fr. cystite, af nylat. cystis, gr. κύστις, κύστη (se CYSTA), o. den i namn på sjukdomar, särsk. inflammatoriska, vanliga afl.-ändelsen -it(is) (jfr BRONKIT(IS), NEFRIT, RAKITIS m. fl.), efter gr. adjektiv på -ῖτις (fem.), hvilka stundom förekomma själfständigt ss. namn på sjukdomar]
med. inflammation i urinblåsan; blåskatarr. Kronisk cystit. Hygiea 1872, s. 431. Med cystit eller ”blåskatarrh” förstår man en af bakterier framkallad inflammation af blåsväggen. Krogius Urinv. kir. sjukd. 176 (1898). Studiet af cystiterna. Därs. 180.
