SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
DAGATAL da3ga~ta2l, n.; best. -et.
Etymologi
[fsv. dagha tal, af dagher (se DAG) o. tal (se TAL); jfr d. dagetal, isl. dagatal; jfr äfv. DAG-TAL]
1) (numera knappast br., se dock slutet) antal dagar. Icke skal någhon .. göra sigh sådane tanckar, at thetta målet (dvs. måttet) eller daghataalet (är) .. slätt och eenfalligt (dvs. rätt o. slätt) af Gudz oryggelige beslut menniskione nödhtorfteliga förestält (dvs. ovillkorligen förelagdt). Phrygius Likpr. ö. Malin Rosengren C 3 b (1608). När .. år och dagatal nalka en Christelig Konung til förvandling. Tessin Bref 2: 132 (1754). Cederschiöld Qv. slägtlif 1: 164 (1836). — särsk. (mindre br.) med prep. efter l. i. Man uträknade lärarens lön efter dagatal. Hedborn 2: 162 (1812).
2) [jfr liknande anv. af TIM-TAL, ÅRA-TAL] (i sht i Finl.) tid som kan räknas i dagar; flera dagar. Det gick dagatal, då jag .. svarade på hvarje fråga med en versrad. Tavaststjerna Brofeldt Folkl. 185 (1886). — särsk.
a) i uttr. dagatal efteråt l. förut. Fullt hus alla qvällar, dagatal förut alla dugliga platser upptagna. Fredrika Runeberg (1851) hos Strömborg Runeberg IV. 2: 173. Rein Psyk. 2: 249 (1891).
b) i uttr. i l. på dagatal. Ofta säger hon inte på dagatal ett enda ord. Söderhjelm Brofeldt Präst. hustru 276 (1893). Arkadius Pakkala Tjärk. 38 (1895).
c) utan prep. i adverbiell anv. Strider, under hvilka på nära håll sköts dagatal. I. Wallgren i Finsk mil. tidskr. 20: 2 Bih. s. 3 (1901).
3) (†) tal som angifver dagar; närmande sig bet.: dagar. Iagh (dvs. Gud) wil göra tigh (dvs. profeten Hesekiel) theras misgerningars åår til daghataal, nemligha, tryhundradhe och nyiotiyo daghar. Hes. 4: 5 (Bib. 1541; öfv. 1904: Jag skall låta deras missgärningsår för dig motsvaras af ett lika antal dagar).
Spoiler title
Spoiler content