publicerad: 1906
DAGDRIFVARE da3g~dri2vare (da`gdrifvare Weste), m.(||ig.); best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[af DAG o. DRIFVARE; antingen bildadt i anslutning till sådana uttr. i hvilka DAG varit obj. till verbet DRIFVA (jfr: (Jag) then dag med olust dref. Kolmodin Qv.-sp. 1: 252 (1732), samt ä. d. Handt nu saa siidenn driffuer tidenn uti openbarliig hor) l. i anslutning till förb. i hvilka DAG varit tidsadverbial till verbet (jfr gå och drifva hela dagen samt d. han gaar og driver den hele dag; jfr äfv. (de i sv. äldre) LÖS-, SKOGSDRIFVARE). Möjl. föreligger lån från d., där dagdriver möter redan 1622]
person som tillbringar sin tid med att drifva omkring utan (regelbunden o. bestämd) sysselsättning, med att slå dank; lätting; jfr DAG-DRÖJA, -DRÖJARE, -NÖTARE, -SLÄNT, -SVIK, -TJUF. Drunt .. (betyder) långsam gloop .. drefnööt; dagdrifware, löösdrifware ... Nonnulli dicunt en drön, qvem Angli vocant a drone. Spegel Gl. 86 (1712). Den sysslosatte dagdrifvaren. Dahlgren Sthms theatr. 358 (cit. fr. 1778; titel på teaterpjäs). Dig, stolte Lättjans Vän! Dag-drifvare jag kallar. Bellman Gell. 1: 17 (1793). Dagsverkarns timme flyr, dagdrifvarn släpar lifvet. Leopold 2: 157 (1794, 1815). Om man nekar den närande Landtmannen den aktning man så frikostigt ger den tärande Dagdrifvaren? G. Adlersparre i LBÄ 1: 49 (1797). Stockholms dagdrifvare med och utan (präst-)krage. Tegnér 5: 473 (1825). Den orklöse, hvarken för sig sjelf eller andra nyttige, dagdrifvaren grånar i sin oduglighet. Franzén Pred. 2: 116 (1842). Således märkte jag i byarne (i Votjakernas land) inga dagdrifvare, inga nyfikna åskådare. Castrén Resor 2: 26 (1845). I Teheráns stadsport lågo kvarterets sex lataste dagdrifvare och knäckte nötter i soln. Heidenstam Vandr. 7 (1888). I berättelsens början är Aladdin en tanklös dagdrifvare. NF 19: 133 (1895). Den estetiske dagdrifvaren. Annerstedt i 3 SAH 17: 18 (1902).
Ssgr: DAGDRIFVAR-310~ l. 300~ l. DAGDRIFVARE-3100~-KONST~2. konsten att vara dagdrifvare. Tegnér 5: 258 (1822). —
-LIF~2. Studenternas rumlande dagdrifvarelif hade för mig icke något behag. Hwasser V. skr. 1: 19 (1852). Han skjuter lifvets allvarliga frågor åt sidan och lefver ett dagdrifvarlif med middagar, supéer, teatrar och kaféer. Wirsén i PT 1897, nr 186, s. 3. —
-SKRÅ~2. (tillfällig bildn.) Träder nu en yngling ur fädernehuset eller lärosalen ut i verlden, så möter han öfverallt de lustiga bröderna, det lofliga dagdrifvareskrået. Tegnér 3: 431 (1839). —
-VIS~2. i uttr. på dagdrifvarvis. Tron i cell ej längre ligger, / Går ej barbent mer och tigger / På dagdrifvarvis. Strandberg 1: 121 (1854).
Spoiler title
Spoiler content