SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
DAGERROTYPI dag1äro1typi4, stundom DAGERREOTYPI dagær1eo1typi4 (jfr för öfr. DAGERROTYP) (dagärråtypi´Dalin), r. (f. Dalin (1850), Lundell); best. -en, äfv. -n; pl. (i bet. 2) -er.
Ordformer
(ofta skrifvet daguerrotypi l. daguerreotypi. daguerréotypi Nyblæus Fotogr. 2 (1874))
Etymologi
[jfr t. daguerr(e)otypie, eng. daguerreotypy, sannol. af fr. daguerréotypie; då ordet emellertid i fr. tyckes vara tämligen sent bildadt o. i början sällsynt, är det måhända bildadt i sv. efter mönstret af redan förefintliga ordpar på -TYP o. -TYPI, l. ock kan det vara lånadt från t.]
(i sht förr) jfr FOTOGRAFI.
1) den af Daguerre uppfunna, 1839 offentliggjorda, numera af fotografien undanträngda konsten att på en försilfrad o. gm inverkan af jodångor med ett tunt lager af jodsilfver belagd kopparplåt framkalla ljusbilder; förfaringssättet att gm nämnda metod åstadkomma bilder. Almström Tekn. 1: 305 (1844). Dalin (1850). Nyblæus Fotogr. 2 (1874). En viss Benzelstierna tog .. en serie Stockholmsvyer i daguerreotypi. Fotogr. tidskr. 1891, s. 160.
2) = DAGERROTYP 2. Priskur. å fotogr. artikl. 1900, s. 1. Man tänker på ”honom” och ”henne”, som på ett par bleknande daguerotypier. O. Levertin i SvD(L) 1904, nr 326, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content