SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
DAGMÅL, n.
Etymologi
[af DAG o. MÅL; jfr isl. dagmál (se anm. nedan)]
(†)
1) [jfr DAG I 1] om den första måltiden på dagen; morgonmåltid, frukost; jfr DAGVARD. Herresömpn en stackars daghmål (dvs. den som ligger länge om morgnarna får en klen frukost). Törning 65 (1677) [jfr d. hvo (der) vil sove Herre-Søvn, faar Stakals .. Davre, samt det under DAGVARD 1 från Törnevall anförda talesättet].
2) [jfr DAG I 3] dagkost. At hvar och en .. meddelar åt then, som bör hafva, sitt dagmål eller sin månadz kost, som them tilförordnat är af husherranom. Swedberg Casa 635 (1723).
Anm. I ä., från isl. öfversatt l. af isl. påverkad litteratur anträffas ordet stundom användt i likhet med isl. dagmál om tiden kl. 9 på morgonen (Peringskiöld Vilk. 228 (1715)). Ordet har äfv. fattats ss. betydande dels ’frukostdags' (Verelius Götr. Notæ 98 (1664)), dels ’tiden, då det blir dager, då solen går upp' (Dalin Hist. 1: 244 (1747)); jfr de båda betydelserna af DAGERMÅL.
Ssg: (1) DAGMÅL-DAGS. När det var dagmål dags, satte the sig til måltid. Peringskiöld Vilk. 177 (1715; isl. er lidandi voru dagmal).
Spoiler title
Spoiler content