publicerad: 1906
DAGSLED dak3s~le2d, stundom da3gs~, äfv. (i sht i västra o. södra Sv.) 4~1 (da`gsled Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt (1773)); best. -en; pl. -er (= Lind As. 580 (1833), Kullberg Rol. 2: 34, 147 (1865)).
Etymologi
[fsv. dags ledh; af dagher (se DAG) o. ledh (se LED, väg, färd); jfr isl. dagleið. Pl.-formen dagsled kan antingen förklaras så, att ordet i de fall där det angifver ett längdmått har rönt inflytande af andra längdmåttsbeteckningar med lika form för sg. o. pl. (jfr särsk. MIL), l. (kanske sannolikare) så, att det, då det enkla LED, r. l. f., icke tillhör språkets vanliga ord, anslutit sig till det vanligare LED, n. Möjl. hafva båda orsakerna samverkat]
1) färd l. marsch l. vandring som räcker en dag l. företages (l. företagits) på en dag l. som tager en dag i anspråk, en dags färd (osv.); jfr DAGSRESA 1. När the Swenske som på Landtoget wore .. wore medh Ryttare och Knechter, then tridie dagzleedh thijt (dvs. i Ryssland) inkombne, mötte them sextijo Bajorer medh een wäldigh hoop Krijgzfolck. Tegel G. I 2: 318 (1622). Om flere nattläger behöfwes; då ordne derom Landzhöfdingen med Officererne om dagzlederne huru dhe huar dagh tuga (dvs. tåga) skole. RARP 2: 197 (1635). Lång var vår dagsled / Och af ett hällande regn gjord dubbelt mera besvärlig. Adlerbeth Hor. sat. 24 (1814); jfr b. oeg. Himlens sol i hafvets sköt / Hvila efter dagsled njöt. Gellerstedt 2 Dikt. 12 (1881). — särsk.
a) bildl. om jordelifvet betraktadt som en vandring; äfv. om en lefnadsdag; jfr DAGSRESA 1 a slutet. Si, jag en främling är och gäst, / Som icke här min boning fäst, / Men fristad i ditt hägn begär, / Hvar gång en dagsled slutad är. Ps. 1819, 432: 2. Han (dvs. Gud) i en molnstod ock framför min dagsled vandrat. A. Grafström 1: 114 (1830, 1864). Jag min dagsled redan gjort / Igenom verlden, farors ort. Hedborn Minne 312 (1835). Wetterbergh G. Nord 1 (1862).
b) med särsk. hänsyn till den under färden (osv.) tillryggalagda vägsträckan; jfr DAGSRESA 1 b. Lithen hest gör stackott dagxledh. Sv. ords. B 4 b (1604); jfr Grubb 459 (1665) samt Sv. ordspråksb. 55 (1865) [jfr fsv. litin hæstir gør stakkota dax leedh (Kock o. Petersens Medeltidsordspr. 1: 164)]. Vid medlet af Augusti, eller i dess sednare hälft, börjar han (dvs. lappen) flytta tillbaks österut, dock i mindre dagsleder. Læstadius 1 Journ. 218 (1831). Så makligt fram de tåga och besvära / Sig ej med långa dagsled. Kullberg Rol. 2: 147 (1865). Fulla dagsleder. Lönnberg Fornnord. sag. 1: 74 (1870).
2) = DAGSRESA 2. The (dvs. Jesu föräldrar) gingo ena dagxleed, och begynthe sökia honom (dvs. Jesus) jbland theres frender och vener. Luk. 2: 44 (NT 1526); jfr 1. (Laban) lät bliffua tree dagsledher longt emellan sigh och Jacob. 1 Mos. 30: 36 (Bib. 1541). Willie man något låta tryckia .., så wore eij långt emellan Upsahla och förbem:te Ohrt (dvs. Gäfle), föga mehra än een dagz:leedh. Ant. saml. 276 (1691). Spegel Gl. 75 (1712). Ho kunde tro hemma, att vi efter två månaders resa .. icke hunnit mer än en dagsled ifrån Götheborg. J. Wallenberg 152 (1771). I Sverge voro på den tiden (dvs. Bröt-Anunds) många obebyggda marker, flere dagsleder vidsträckta. Fryxell Ber. 1: 27 (1823). Din hammar jag gräft i jorden ner, / väl nio dagsled, om icke mer. Ling As. 580 (1833). Stora vida sträckningar äro ofruktbara, hela dagsleder äro öde. Thomander Pred. 2: 150 (1849). Hufvudstaden i det helga land / Sex dagsled närmre var på den (vägen) belägen. Kullberg Rol. 2: 34 (1865). Goten kommer, goten kommer! I går afton stod han ren / knappt en dagsled, ve oss, ve oss! knappt en dagsled från Atén! Rydberg Dikt. 1: 25 (1876, 1882). Bara en half dagsled från hafvet. Hallström Purpur 5 (1895). Den 16 togo vi den sista dagsleden till Kaschgar. Hedin Asien 1: 40 (1903); jfr 1.
Spoiler title
Spoiler content