SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
DALMATIER dalma4tsier, stundom 0302, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. dalmatier, lat. dalmatius; se för öfr. DALMAT I]
= DALMAT I. Borgmästaren Cajus Manlius strijdde emoot the Dalmatier. Schroderus Liv. 918 (1626). (Nikephoros) vågade att angripa Kroaterne och Dalmatierne i deras eget land. Sjöstrand Schlosser 6: 197 (1858).
Spoiler title
Spoiler content