SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
DALSLÄNNING, äfv. DALSLÄNDING da3ls~ län2iŋ, m.; best. -en; pl. -ar. person som är bördig från (l. bosatt i l. på) Dalsland, dalbo; jfr DALSLÄNDARE. Dybeck Runa 1847, s. 30. (Dahlstierna) var för mycket dalsländing för att blifva någon god elev i Marinis skola. Schück (o. Warburg) Litt.-hist. 1: 359 (1896).
Spoiler title