publicerad: 1907
DAMMIG dam3ig2 (da`mmig Weste), adj. -are; adv. -T.
Ordformer
(dambig Bureus Påv. stempl. B 2 a (1604), Salberg Gram. 85 (1696), Sahlstedt (1773), Weste (1807; jämte dammig, som af honom föredrages) m. fl. dambog Salberg Gram. 85 (1696), Serenius (1741); dambug Salberg Gram. 85 (1696). dammig Modée Fru R. 88 (1738), Bellman Gell. 60 (1793) osv.)
Etymologi
1) betäckt af l. höljd med (l. fylld af) damm; äfv. (i fråga om t. ex. en landsväg o. d.): dammande. Theres wärior, igenom een longligh fridh, .. äre bådhe sliöe rostige och dambige wordne. Bureus Påv. stempl. B 2 a (1604). Ench. (1652). Åh sij, huru dammiga mina skor äro. Modée Fru R. 88 (1738). Qvasten rensar et hus från Spindlars dambiga väfvar. Nicander G. sann. 93 (1767). Hur skönt låg ej ditt lif, som i Olympias lund / En dammig täflingsban bland lager och oliver! Tegnér 2: 467 (1822). En dammig vrå. Franzén Skald. 2: 36 (1828). Törneros, som hvälfde sina dammiga folianter långt öfver midnatten. C. A. Hagberg i SKN 1841, s. 29. En afton kom en kurir till byn, / Af ridten dammig och brun om hyn. Strandberg 1: 25 (1844). Hvilken handtering drifver dig / .. Hit på dammig landsväg? Snoilsky Goethe Vis. o. dikt. 55 (1901). jfr: (Baron Oscar) började .. en liten toilett, som efter en dags dammig resa icke var ur vägen. Almqvist Am. H. 1: 133 (1840). — särsk.
a) (mindre br.) om ett pulverformigt ämne, ss. mjöl o. d.: blandad med damm. (Förfalskning sker vid bakning,) när dammigt .. miöl nyttjas. Fischerström 3: 404 (c. 1788).
b) (föga br.) oeg. om beläggning (å ett föremål) af ngt fint fördeladt stoftformigt ämne som påminner om l. kan liknas vid damm. De .. sträckte på sina lemmar, som voro dammiga af hafsskummets salt. Hallström Brilj. 222 (1896). — särsk. i fråga om vissa växters blad m. m., hvilka äro öfvertäckta liksom med fint damm. Dalin (1850). Växtens blad äro tjocka och dammiga. Kindblad (1868).
c) (föga br.) bildl. Så gjorde skämtets stråle, / den du mig sände, godt i dammig själ. Scholander 3: 95 (1861).
2) [jfr DAMM, sbst.2 3] (†) stoftlik, af stoftartad konsistens, ”mjölig”. Mullarter .. Äro de jordarter, hvilka af sig sjelfva äro dammige och bräckelige. Wallerius Min. 6 (1747). Skulle sådan bokad flintsand falla för fin och dammig, kan det dammiga med vatn lätteligen afsköljas. Rinman Jernförädl. 303 (1772). J. G. Wallerius i Alm. (Gbg) 1786, s. B 4 b (se under DAMMJORD 2).
Spoiler title
Spoiler content