publicerad: 1907
DAMMJORD dam3~jω2rd (da`mjord Weste), r. l. f.; best. -en.
Ordformer
Etymologi
[jfr d. damjord; efter t. dammerde, (ä. t. tam(m)erde), af damm (se DAMM, sbst.1 I 1), o. erde (se JORD). Den äldsta bet. af det t. ordet torde vara den som angifves nedan under 1, o. namnet beror väl på att man tänkt sig den täckande jorden bilda liksom en damm som hindrar metallådern l. gången att träda i dagen. Af den nämnda bet. utgör den som omtalas under 2 en naturlig utvidgning. På uppfattningen af bet. i sv. synes emellertid äfv. t. stauberde, torr jord som lätt uppröres till damm, o. association med DAMM, sbst.2, hafva inverkat (jfr ex. från Alm. 1786 under 2 samt Möller (1790), äfvensom den ofvan anförda skrifningen dambjord hos Tilas). Slutligen har man fattat första ssgsleden äfv. ss. varande DAMM, sbst.1 II, o. således tillagt ordet ännu en, från de föregående afvikande bet. (se 3)]
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (numera föga br.) bergv. lös jord som täcker en fyndighet (o. som måste bortskaffas för dennas tillgodogörande); stundom svårt att skilja från 2. Hällestenen är .. (vid Ädelfors) mångestädes bar, eller täkt med fögo damjord. A. Swab i VetAH 6: 120 (1745). Hülphers Dal. 606 (1762). Tilas Præs. i VetA 1765, s. 42. Rinman (1788). Öfre sidan af kalkstenslagret är .. till större delen mera blottadt från damjord. G. Wahlenberg i Svea 56 (1818, 1824). NF 3: 829 (1879). jfr 2 NF (1906).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (i fackspr., numera föga br.) om det lösa jordlager som i allm. öfver hela jordytan täcker den fastare grunden: mylla, svartmylla, åkerjord, trädgårdsjord, matjord. Damjord .. är den mylla, som finnes mäst öfver jordklotet utbredder, af förrutnade örter til en stor del härrörande. Wallerius Min. 7 (1747). Sedan .. (svartmyllan) länge legat i dagen, förlorar hon både vätska, fetma och färg, blir ganska lätt och dammig, nästan som en Ljusgrå aska, hvaraf hon ock understundom kallas Damjord. Dens i Alm. (Gbg) 1786, s. B 5 a. Bördig damjord dels af kalkblandad Lera, dels af svart skiffermylla. W. Hisinger i VetANH 23: 186 (1802). Ju yngre en bergsformation är, dess lösare är den att sönderdela, dess tjenligare att förvandla i fruktbar damjord. G. Wahlenberg i Svea 71 (1818, 1824).
3) [jfr motsv. anv. i d. (se Vid. selskabs ordb. o. Molbech)] (knappast br.) om den jord som finnes på bottnen af dammar, träsk o. d.; dyjord, kärrjord. Weste (1807). Dalin (1850). Hahnsson (1888). Anm. Måhända har denna bet. af ordet i verkligheten aldrig haft någon anv., utan är konstruerad af lexikograferna.
Spoiler title
Spoiler content