DAMP dam4p, sbst.2, r. l. m. l. f.? ((†) n. Palmcron (se under a)); best. -en.
Ordformer
(dambff Palmcron, dampf N. Rosén v. Rosenstein i Alm. (Sthm) 1752, s. A 16 a (: dampfbad))
Etymologi
[jfr sv. dial. (Södra Skåne) damp. Ordet är, liksom d. damp, lånadt af nt. damp (t. dampf); jfr eng. o. holl. damp; se för öfr. DAMM, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, med starkt bygdemålsfärgad anstrykning) imma, ånga; jfr DAMM, sbst.2 1 a. Tagh Malört, och koka i Watn och Ättikia, och Emmen (dvs. imman) eller Damp, igenom een Tratt i örat inlåtet. Lindh Husapot. 54 (1675). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i (ä.) t. o. ä. eng.] (†) (osynlig) dunst, gas; jfr DAMM, sbst.2 1 b. En brun, hwilkin geffuer en sådana förgifftigan damp ifrå sigh, att ingen fogel kan flyga ther leffuandes öffuer. P. J. Gothus Leiser B 3 a (1599). När nw Blodhet ifrån the onaturlighe Wätskor så reenat är, blifwer aff thesz subtileste Deel ett Dambff vpwäckt. Palmcron Sund. sp. C 7 b (1642).
b) [sannol. efter mnt. förebild; jfr motsv. anv. i nt. (Berghaus) o. östfries. (Doornkaat Koolman); bet. torde hafva utgått från bet. ’ångbad'; jfr liknande anv. af BAD (se d. o. 3)] (†) bildl.: (svår) pers; olycka, skada. Reynick j skolen få en Damp / Jagh wil medh eer anslå en Kamp. Fosz 528 (1621).
