DAMPNING dam3pniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[vbalsbst. till DAMPA; se för öfr. under 2].
2) [vbalsbst. till ett i denna bet. icke uppvisadt DAMPA, motsv. ä. t. dampfen, lefva i sus o. dus, rumla, frossa, till dampf, rök, dimma, ånga (se DAMM, sbst.2, o. DAMP, sbst.2)] (†) frosseri, rummel, festande; jfr DÄMMA, v.2 (Det) wil icke .. wäl skicke sigh .., thett Måns och Göstaff (dvs. slottet Viborgs innehafvare) wele til äwentyrs hålle stor förtäring eller Dampning med myckin onyttig vthgift, efter SlotzSkrifweren skal allene swara til Rekenskapen. G. I:s reg. 17: 533 (1545).
SAOB
