DEBARKEMANG deb1ark(e)maŋ4 l. de1-, l. 0104, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(ofta skrifvet debarquement)
Etymologi
[jfr holl. o. t. debarquement, eng. debarkment, af fr. débarquement, vbalsbst. till débarquer (se DEBARKERA). Jfr EMBARKEMANG]
(numera föga br.) i sht mil. o. sjöt. debarkering; motsatt EMBARKEMANG; förr äfv. konkret, om truppafdelning som debarkerar l. just har debarkerat l. står i begrepp att debarkera. Debarquementet nalckades, och rangerades utan för skeppen af Hans Maj:t sielf. Nordberg K. XII 1: 108(1740). Sahlstedt(1769). Fersen Hist. skr. 1: 21(c. 1790). G. Dalin(1871).
