DEBLOCKERA deb1loke4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom t. deblockieren efter fr. débloquer, af dé- (lat. dis, i tu, åtskils) o. bloquer (se BLOCKERA)]
motsatt BLOCKERA.
1) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] (numera föga br.) mil. o. sjöt. upphäfva blockad(en) af l. vid (en ort), befria från blockad, undsätta (en blockerad ort). Sedan den (dvs. flottan) deblokerat de 7 öarna samt provianterat Corfu, återkom den oskadad till Toulon. Sv. lit.-tidn. 1813, sp. 530. NF(1879).
2) järnv. upphäfva afspärrningen vid en viss (inom en s. k. blocksträcka belägen o. gm blockapparaternas ställning afspärrad) punkt af järnvägslinje, utlösa l. frigöra (afspärradt led i en blockinrättning). (Brovakten) frigör eller deblockerar signalvefven .., så att signalen .. kan ställas till varsamhet. Tekn. tidskr. 1899, B. s. 119.
3) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] (mindre br.) boktr. borttaga en ss. ersättning för felande typ insatt omvänd typ o. insätta den riktiga. NF(1879). 2 NF(1906).
