SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
DECHARGERA deʃ1arʃe4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DECHARGE.
Ordformer
(decharsera Biurman Brefst. 216 (1739, 1767; uppl. 1729: dechargera))
Etymologi
[jfr holl. dechargeeren, t. dechargieren, af fr. décharger, af dé- (lat. dis, i tu, åtskils) o. charger, lasta (se CHARGERA); jfr äfv. eng. discharge, v.]
1) († utom i c) aflasta, befria från last(en). Dechargera, afbyrda. Swedberg Schibb. 262 (1716). Snellman o. Osterman (1903). — särsk.
a) i bild. Vij .. holle .. bäst, att I efter handen dechargera oss dhen lasten. Oxenst. brefv. 1: 540 (1629). Att Kongl. Maij:tt och käre fäderneslandet inthet war nödigare och helssosammare än att dechargera af sigh een sådan fiende. RARP 7: 126 (1660). — särsk. refl. De Påler (kunde genom ett stillestånd) sig .. dechargera aff störste deelen, ja all deres bördha och last. A. Oxenstierna 1: 183 (1628); jfr b.
b) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] i öfverförd anv.: afbörda, befria. Biurman Brefst. 216 (1729, 1767). — särsk. refl. Att vij .. motte dechargera oss aff våre omkostnadher. A. Oxenstierna 1: 175 (1628).
c) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] (föga br.) handel. lasta af, lossa (ett fartyg); jfr DECHARGE 1.
2) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] (numera knappast br.) mil. aflossa, afskjuta, affyra (ett eldvapen); jfr DECHARGE 2 samt CHARGERA 3. Pfeiffer (1837).
3) [jfr liknande anv. i holl., t. o. eng.] (föga br.) lämna l. bevilja decharge åt (ngn); jfr DECHARGE 4. Jungberg (1873).
Spoiler title
Spoiler content