DEFILERING def1ile4riŋ l. de1-, i Sveal. äfv. -e3riŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
bef. vbalsbst. till DEFILERA, v.2; äfv. mera konkret. Defilering med tvärvallar och bonnetter .. begagnas för att skydda en linie för bestrykning längs efter. Klingenstierna Fältarb. 29 (1858, 1869). Om .. defilering medelst nedsänkning af den bakre delen af skyddsplanet skulle fordra för stora bröstvärnshöjder å verkets mest framspringande linier, nödgas man afdela skyddsplanet genom en eller flera tvärvallar. Hazelius Bef. 119 (1864). — särsk. [jfr t. horizontales defilieren l. defilement, fr. défilement horizontal] i uttr. horisontal defilering, en sådan utstakning af ett fästningsverks plan, att förlängningen af dess linjer icke infaller på höjder l. i allm. punkter från hvilka fienden med framgång kan bestryka fästningen, o. [jfr t. vertikales defilieren l. defilement, fr. défilement vertical] vertikal defilering, en sådan konstruktion af bröstvärn, att det göres tillräckligt högt för att förhindra fienden från att se in i verket l. gm sin eld i väsentlig mån skada det inre däraf l. besättningen. NF 3: 986 (1879).
Ssgr: DEFILERINGS-GRÄNS1030~2. Skylnings- eller defileringsgräns kallas den bakre gränsen för skyddsplanet, utom hvilken defileringen ej sträcker sig. Klingenstierna Fältarb. 27 (1858, 1869). —
-LÄRA~20. Den franske ingeniören Cormontaigne (d. 1752) var den förste, som framställde en fullständig defileringslära. NF 3: 987 (1879). —
-PLAN~2, n. [jfr d. defilementsplan, t. defilementsebene, fr. plan de défilement] plan lagdt gm kammen af ett befästningsverk o. gående 3 till 4 fot öfver de ställen från hvilka verket af fienden kan beskjutas. Defileringsplan kallas det plan, som (vid defileringen) bestämmer vallens höjd. Klingenstierna Fältarb. 27 (1858, 1869).
