SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
DEFORMERA def1orme4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DEFORMATION (se d. o.).
Etymologi
[jfr t. deformieren, eng. deform, fr. déformer, af lat. deformare (med afs. på den fr. formen jfr dock Hatzfeld o. Darmesteter Dict.), af de, af, från, här med upphäfvande bet., o. formare (se FORMERA) l. bildadt direkt till forma (se FORM)]
i p. pf. ofta med mer l. mindre adjektivisk bet.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. lat.] (föga br.) göra vanskaplig, göra ful, vanställa; jfr DEFIGURERA. G. Dalin (1871). Den deformerade uppnäsan. Öberg Makter 2: 75 (1906).
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (i sht anat. o. tekn.) beröfva (ngt) den vederbörliga formen, ändra den behöriga formen hos (ngt); äfv. allmännare: omforma, omgestalta, ombilda. Tekn. tidskr. 1877, s. 238. (Eldens) intensitet (vid eldsvådan) var så stor, att hufvudbalkarne (i byggnaden) deformerades, såsom om de hade varit utsatta för början till smälthetta. Därs. 1882, s. 86. En tydligt utpräglad deformerande rheumatism. Jolin Mathieu 164 (1894). En fullkomligt elastisk kropp kan genom yttre krafter deformeras, d. v. s. bringas att undergå formförändring, men återtager sedan fullständigt sin förra form. 2 Uppf. b. 2: 40 (1901). Den af (rock-)knappen deformerade kulan. SD(L) 1904, nr 168, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content