DEGRESSION deg1räʃω4n l. de1-, l. -eʃ-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[efter t. degression, i här föreliggande bet. sannol. nybildadt efter progression (se PROGRESSION); jfr ä. eng. degression, af lat. degressio, vbalsbst. till degredi, gå l. tåga ned, af de, af, från, o. gradi (se GRAD)]
i sht statist. o. ekon. nedåtgående, (fortsatt) tillbakagång l. aftagande l. minskning; jfr PROGRESSION. Äktenskapligheten .. visar (inom den svenska adeln) samma degression som (släkt-)ledens produktivitet. Fahlbeck Sv:s adel 1: 402 (1898). — särsk. [efter motsv. anv. i t.] ekon. i fråga om ett visst slag af inkomstbeskattning: den normala skattefotens (efter en viss skala) fortgående minskning i samma mån som inkomsten sjunker under ett visst belopp. En relativ eller på en viss punkt afbruten progression, hvilket blifver det samma som en degression. Westman Lagar ang. inkomstskatt 9 (1879). Degression på den ena sidan om normalsatsen innebär (om ej totalbeloppet skall minskas) med nödvändighet progression å den andra. G. Cassel i Nord. tidskr. 1895, s. 643.
