DEGUMMERA de1gume4ra l. deg1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom (l. efter) t. degummieren i anslutning till GUMMI (t. gummi) bildadt efter fr. dégommer; jfr äfv. eng. degum]
(i fackspr.) eg.: aflägsna gummi(t) från (ngt), befria (ngt) från gummi(t); särsk. gm kokning i tvållösning o. d. befria (råsilke) från silkeslim l. sericin, afbasta. Conv.-lex. 3: 693 (1824). Almström Tekn. 2: Reg. (1845). Kokningen (af råsilket) sker i tvenne afdelningar, afbastningen, eller degummeringen, och hvitkokningen. 2 Uppf. b. 8: 494 (1900).
SAOB
