SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
DEKREPITERA dek1repite4ra l. de1-, äfv. 01—, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DEKREPITATION -atʃω4n l. -aʃ-.
Ordformer
(dekripitera SPF 1831, s. 231. -krepeter- Tekn. tidn. 1872, s. 70)
Etymologi
[jfr t. dekrepitieren, fr. décrépiter, af (mlat. l.) nylat. decrepitare, af de, af, från, bort, o. crepitare, knastra, spraka, smälla, intensivbildning till crepare (se KREPERA, KREVERA); jfr äfv. eng. decrepitate]
kem. i fråga om en process som inträder vid upphettning af (vissa) salter l. mineral.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] intr.: (under afgifvande af vatten) spraka l. springa sönder. Slås koksalt i en degel och sättes på elden, så börjar det först hoppa och spraka, och spricka til små tärningar sönder: hvilket kallas Decrepitera. Wallerius Chem. phys. II. 1—2: 89 (1765). Ganska få decrepiterande salter hålla kristallvatten. Berzelius Kemi 1: 317 (1817). Dens. Blåsr. 198 (1820; om ett slags turkos). A. Sjögren Min. 81 (1865, 1874). Rosenberg Oorg. kemi 36 (1888). — i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äfv. möjligt att föra till 2); särsk. i förb. dekrepiteradt koksalt. Berzelius Kemi 2: 561 (1822). SPF 1831, s. 231.
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (numera föga br.) tr.: bringa (ett salt l. mineral) att spraka l. springa sönder (under afgifvande af vatten). Om Baudrimont .. hade försökt att dekrepitera några väl torra salter. Berzelius Årsber. t. VetA 1837, s. 123.
Ssg: DEKREPITATIONS-VATTEN10003~ l. 01003~20. (numera föga br.) (inom ett salt l. mineral befintligt) vatten som (i gasform) frigöres gm dekrepitation. Från kristallvattnet måste Decrepitations-vattnet noga skiljas. Almroth Kem. 178 (1834). Keyser Kem. 1: 63 (1869).
Spoiler title
Spoiler content