DEMARKERA dem1arke4ra, l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom ä. eng. demark, demarque af fr. démarquer, af dé- (lat. dis, itu, åtskils) o. marquer (se MARKERA)]
(numera föga br.) spelt. i vissa spel, om borttagande af markering som upphört att vara giltig.
a) med sakligt obj.: taga bort (markeringen l. poängen); jfr anm. nedan. Den som .. förgätit att demarkera eller borttaga sina ponits. Lundequist Konsten att spela 1: 107 (1832, 1846; i fråga om ett slags brädspel). En imperiale hos en, demarquerar, d. ä. borttager pointen för motspelarne. Handbibl. f. sällsk. 1: 227 (1838; i fråga om kortspelet imperial); möjl. till b. Lundequist Konsten att spela 3: 89 (1849; i fråga om imperial). Anm. Möjl. afses i alla de anförda ex. en abs. anv.
b) med personl. obj. Hvarje Spelare markerar (i imperial) sina points och demarkerar sina Motspelare när han får en Imperial. Düben Lyck. talisman 6: 11 (1818).
