DESINTEGRATOR des1integra3tor2 l. de1-, äfv. 01—, sällan -ωr2, stundom —40, r. l. m.; best. -n; pl. -er -atω4rer.
Etymologi
[af t. desintegrator, ombildadt (i anslutning till ord på des- med upphäfvande bet.; motsv. fr. dés-, se t. ex. under DESINTEGRERA) af eng. disintegrator, vbalsbst. till disintegrate (jfr DESINTEGRERA); jfr äfv. fr. désintégrateur]
(i sht i fackspr.) benämning på en af engelsmannen Thomas Carr uppfunnen, numera mycket använd sönderdelnings- l. pulveriseringsmaskin samt på åtskilliga andra maskiner konstruerade efter samma l. likartade principer. Tekn. tidn. 1871, s. 236. Carr's desintegratorer funnos naturligtvis äfven utstälda (på kvarnutställningen). Tekn. tidskr. 1881, s. 92. Vid tillverkningen af kalkmjöl separeras kalkstenen först omsorgsfullt från all flinta, hvarefter den males medelst en desintegrator. Feilitzen Mossk. 122 (1898). I de flesta fabrikerna föredrager man att torka råsuperfosfatet, innan det köres på desintegratorn. Tekn. tidskr. 1901, K. s. 36. — jfr SÄDES-DESINTEGRATOR.
