DEUTZIA döj4tsia, stundom dä͡ɯ4-, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er.
Etymologi
[jfr t. o. fr. deutzie, eng. deutzia, af nylat. deutzia. Namnet gafs af svensken C. P. Thunberg åt ifrågavarande växtsläkte ss. en hedersbetygelse åt senatorn i Amsterdam J. Deutz, en af dem för hvilkas räkning han företog sin stora resa till Kap, Java o. Japan; jfr Thunberg Nova genera plantarum 20 (1781)]
(individ af) det till familjen Saxifragaceæ hörande, i Japan o. Kina inhemska växtsläktet Deutzia Thunb.; särsk. om de ss. prydnadsväxter odlade arterna D. crenata Sieb. & Zucc., sträfbladig deutzia, o. D. gracilis Sieb. & Zucc., spenslig deutzia. D(eutzia) scábra (Thunberg), Sträf D(eutzia). Lilja Flora ö. odl. vext. Suppl. 29 (1840). Deutzierna fordra lätt, varm, näringsrik jord och varmt läge. Lindgren Trädg. 5: 55 (1874, 1894). Azaleor och deutzior af alla slag. Jensen Lauterer Japan 306 (1904). Bergian. trädg. priskur. 1908—09, s. 12.
Ssg: DEUTZIA- l. DEUTZIE-BUSKE300~20.
