[jfr t. deverbativ, bildadt (möjl. tidigast i nylat.) till verbum (se VERB) efter denominativ (resp. däremot svarande ord i nylat.; se DENOMINATIV, adj.)]
språkv. som är afledd af ett verb (l. en verbalstam); motsatt DENOMINATIV, adj.E. Hellquist i Arkiv f. nord. filol. 7: 20(1891). En deverbativ avledning. Tamm Avl.-änd. hos sbst. 16 (1897). E. Lidén i Stud. i nord. filol. I. 1: 10 (1910).
