DEVITRIFIERA de1vitrifie4ra, äfv. dev1-, äfv. devit1ri-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DEVITRIFIKATION (se d. o.).
Etymologi
[liksom eng. devitrify af fr. dévitrifier, som bildats medelst dé- (motsv. lat. dis-, itu, isär, åtskils) i dess upphäfvande bet. ss. motsättning till vitrifier, förglasa, hvilket går tillbaka till lat. vitrum, glas, o. facere, göra; jfr t. devitrifizieren samt VITRIFICERA. Fr. dévitrifier, liksom äfv. dévitrification (se DEVITRIFIKATION), är hos Hatzfeld & Darmesteter Dict. uppvisadt först från 1803, men förekommer redan i Kungl. Vetenskapsakad:s i Paris ”Mémoires” för 1739, s. 374, i en uppsats af R. A. F. de Réaumur, som sannol. skapat ordet]
kem. o. miner. beröfva (glas l. glasliknande ämne) dess inre struktur, dess genomskinlighet osv. (gm långvarig upphettning af detsamma i degformigt tillstånd, då det antager ett porslinsliknande utseende o. får kristallinisk brottyta), afglasa; kanske oftast i pass. med intransitiv bet., särsk. i p. pf.: afglasad. Stundom .. ses apatiten omsluta droppar och kärnor af mer eller mindre devitrifierad glasmassa. Törnebohm Sv:s diabas- o. gabbroarter 11 (1877). Svenonius Stenr. 25 (1888).
