DEXTERITET däk1sterite4t, l. 01— (- - -ét Dalin), r. (f. Dalin(1850)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. dexterität, eng. dexterity, fr. dextérité, af lat. dexteritas, till dexter, höger, skicklig (jfr DEXTRIN)]
skicklighet.
1) (numera bl. ngn gg arkaistiskt) intellektuell skicklighet, skicklighet att sköta en angelägenhet l. förrätta ett värf, förmåga att med lätthet o. fyndighet finna medel o. utvägar under de förhandenvarande omständigheterna o. d. RP 4: 106(1634). Där ock någre fall sig tildraga kunde, som uti denne Instruction .. icke wore författade, de samma ställas til Commissariernes dexteritet efter sit bäste förstånd därmed at procedera och förordna. Stadg. ang. landtmil. 1: 98 (1681). M. Stenbock(1712) hos Loenbom M. Stenbock 3: 88. Han (ådagalade) icke alltid tillräcklig prudence (dvs. klokhet, försiktighet) och dexteritet, utan råkade stundom genom sin framfusighet att förlöpa sig. Cavallin Herdam. 3: 343(1856; i skildring af förh. på 1680-talet).
2) (bl. ngn gg med fackmässig anstrykning) kroppslig skicklighet l. färdighet, särsk. händighet. Dexteritét: skicklighet, färdighet, händighet. Schück(1854). E. M. Edholm i Förh. v. sv. läk.-sällsk. sammank. 1862—63, s. 57. En (laryngoskopisk) undersökning, hvilken .. tager i anspråk läkarens lugn och dexteritet i ovanlig grad. Sjöberg Difteriens upptr. i Skåne 77(1898). Dexteritet, färdighet, händighet. Ficklex. ö. främ. ord(1903). Anm. Möjl. är denna bet. inbegripen under öfversättningsorden ”ferdighet, behendighet” hos Swedberg Schibb. 264(1716), ”Färdighet” hos Sahlstedt(1769).
