SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
DIFHÄNGARE, m.
Ordformer
(diff-)
Etymologi
[efter mnt. defhenger (dief-), bödel, skarprättare, eg.: tjufhängare, ’tjufbödel', af def (se TJUF) o. henger (jfr t. henker), bödel, skarprättare, till hengen (se HÄNGA)]
(†) bödel, skarprättare. Han .. haffuer oss aldrig tienth för någhen mördare bödell eller Diffhengere som the honnom oredeliga på seyä. G. I:s reg. 6: 35 (1529). Anm. De som använde skymfordet i fråga voro ”några Tyske och Swenske”, hvarför det är högst ovisst, om ordet ngnsin ägt burskap i sv.
Spoiler title
Spoiler content