SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2005  
TJUV ɟɯ4v, äv. (numera i sht i vissa kretsar, vard. l. nedsättande) TJYV ɟy4v, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en40, i bet. 1 f äv. 32; pl. -ar (SvTr. 4: 29 (1522: siöötiwffua) osv.) ((†) -er G1R 12: 8 (1538: Skogztiuffwer), Petlin WägRyszlChina 256 (1667: Tyfwerna)); förr äv. TJUVER, m. ⁄ ⁄ ig.
Ordformer
(kiuf (-w-, -ff) 1527 (: siökiwffua, pl.)1592. kyf (-iiy-, -ÿ-, -ff) 15891808 (: kyfveri). thiug- i avledn. 1603 (: thiugeri) tijf 1666. tjuv (thi(i)-, ti(j)-, -uu-, -w-, -f(f), -f(f)w-, -fv-) 1522 (: tiwffwæri) osv. tjuver (ti-, -fu-, -fw-), sg. 15901726. tjyfver (ti-, -fw-) 1674 (: rofwetiyfwer)1906. tjyv (ti-, -ÿ-, -f(f)) 1561 osv. tyfwer 1681. tyv (-ÿ-, -f(f), -u-, -w-) 1547 (: tyuerii)1795)
Etymologi
[fsv. þiuver, þyver; motsv. fd. tjuv, tjyv, tyv (d. tyv), nor. bm. tyv, isl. þjófr, nor. nn. tjuv, got. þiufs, fsax. thiof (mlt. dēf), mnl., nl. dief, ffris. thiāf, fht. diob, thiob (mht. diep, diup, t. dieb), feng. þēof (eng. thief); germanskt ord av ovisst ursprung (jfr Hellquist EtymOrdb. (1922), Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)). — Jfr AVTJUVA, DIFHÄNGARE, TJUFT]
1) om person som olovligen sätter l. satt sig i besittning av ngt (i sht lös egendom, förr äv. ngn), person som stjäl l. har stulit; äv. oeg. l. bildl.; i sht förr äv. allmännare, utan särskild tanke på brottets art l. karaktär, om förbrytare l. brottsling l. skurk; förr äv. i förbleknad anv., om skälm l. usling l. lymmel. Ta fast tjuven! Tjuven ertappades på bar gärning. Tjuvarna hade gömt stöldgodset i en gammal lada. Var Robin Hood en hjälte eller bara en simpel tjuv? Tha haffd(es) och strax en tiwff ffram som het Iogan och war ffødd(er) j Scara hwilki(n) ssom haffde stulit nagre oxar och ssaalt j spanga sokn. OPetri Tb. 12 (1524). Oplästes källarswäns .. suppliqve, i hwilken han beswärar sig öfwer Studenten .. (som) öfwerfallit honom och hans hustro med swåra skälso(rd) kallandes .. honom tyf och hans hustru hora. ConsAcAboP 7: 209 (1692). Stiäl någor en menniskia, och försätter, eller sällier henne, den Tiufwen fälles til dödsstraff. Abrahamsson 799 (1726). En tjuf är solen, plundrar wida hafwet / Med dragningskraft; en erketjuf är månen, / Han stjäl sin bleka flamma ifrån solen. Hagberg Shaksp. 7: 93 (1849). Tjuf och tjuf det skall du heta, du som stal min lilla vän. JulIgen 1: 15 (1865). En literär tjuf. Sundén (1891). Små tjufvar till gossar tumla i damm / med benen bredt, med magen fram. Heidenstam Dikt. 163 (1895). Det finns ett slags heder tjuvar emellan. Siwertz Tråd. 45 (1957). — jfr BANK-, BARN-, BOK-, BOND-, BOSKAPS-, BRÖD-, BYXE-, DAG-, ERTS-, FICK-, FOLK-, FÄ-, GÅRDS-, HJÄRTE-, HUS-, HUSTRU-, HÄST-, HÖ-, HÖNS-, INBROTTS-, KLOSTER-, LANDS-, LIV-, LÖNN-, MED-, MÄNNISKO-, MÄSTER-, NATT-, NÅL-, PENNING-, PREBENDE-, PUNG-, REN-, RIKS-, ROCK-, ROV-, SILVER-, SJÄLA-, SJÖ-, SKOGS-, SMÅ-, STOR-, TIDS-TJUV m. fl. — särsk.
a) i ett flertal ordspr. o. ordspråksliknande uttr. At the stora tiuffuarna vphengia the små. LPetri Kyrkiost. 73 a (1566). Tilfälle giör tiufwen. Grubb 481 (1665). Han är dhen störste tiufwen, som bortstiäl bondens hustru. Törning 52 (1677). De förstå hwarandra, som twå tjufwar på en Marknad. Rhodin Ordspr. 13 (1807). Hvar och en är tjuf i sin näring. Granlund Ordspr. (c. 1880). De små tjuvarna hänger man, de stora låter man löpa. SvHandordb. (1966).
b) i uttr. full tjuv, se FULL, adj. 6 n α, liten tjuv, se LITEN 5 a β slutet.
c) (†) i uttr. kronans l. konungens tjuv, om person som stjäl l. stulit från kronan; jfr KONUNGS-TJUV, KRONO-TJUV. Att hann haffuer skielltth honnom i mest(er) Hendrichz giestebudh .. och skieller ähnu i thenne dagh honom för konugienns kiiyff och skiellm. TbLödöse 113 (1589). Der någon befunnes, som mehrbemelte inseglade papper fördrijstade sigh att missbruka, tagandes och brukandes falsche segel och nampn, den skall uthan all nåde derföre plickta som wår och Chronans tiuff. RARP 8: 247 (1660). (Den vid tullen anställde) som med Connivence och otrohet beträdes, til Tull Inkomstens undandöljande och försnillande .. (skall) som Cronones Tiuf .. dömmas, samt beläggas med så lång tids arbetande i Marstrand, som Otroheten finnes större eller mindre. PH 1: 598 (1724; rättat efter orig.).
d) [efter 1Tess. 5: 2] i uttr. som en tjuv (förr äv. som tjuven) om natten, oförmärkt o. överraskande. Herrans dagh wardher kommande som en tiwff om natten. 1Tess. 5: 2 (NT 1526). Innan ni veta af det är jag hos er; som en tjuf om natten skall jag stjäla mig på eder och sluta mig inom edra armar. MoB 2: 8 (1791). Dalin (1854: tjufven). En storstrejk kommer som en tjuf om natten, den kan aldrig förberedas. SD(L) 1904, nr 307, s. 1. Som en tjuv om natten kom yxmannen smygande och högg ner Målillas kommunala julgran. DN 10 ⁄ 12 1991, s. A5.
e) i fråga om lek, om person som föreställer tjuv; särsk. i uttr. tjuv och polis. Hubendick FlickLek. 13 (1879). Tjuf och polis. Bruhn Lek. (1899). Jag brukar leka tjuv och polis med min kompis Johan. DN 7 ⁄ 6 2002, s. B7.
f) [möjl. delvis eufemistiskt för djävulen; jfr det eng. uttr. old l. ill thief, djävulen] (vard., numera mindre br.) i sg. best., i l. ss. (lindrigare) kraftuttryck; jfr RACKARE 7, TJUVINGEN. Jag skall ta mig tjufwen läsa för honom om ortodoxien. KyrkohÅ 1905, s. 177 (c. 1833). Gamle Rettig var en gemytlig tysk af samma skrot och korn som sin landsman, bryggare Neumüller i Stockholm, samt begagnade alltid som uttryck: ”tjyfven i mej”. Lindahl SvMill. 2: 249 (1898). Kusken var ovettig, men hvad tjyfven, man är väl bara en dödlig. Alving Brita 15 (1904). Karlarna voro ute – tjyfven vet hvar. Engström Häckl. 85 (1913). Får jag se på det där (tidnings)klippet? .. Det är ju för tjyven en insändare. Hammarlund SamtJord. 134 (1971).
g) [möjl. med anslutning till uttr. må hyvens (se HYVENS)] (vard.) i gen. i adverbiell anv., i uttr. må tjuvens, må synnerligen dåligt l. illa. Trenter Eld 36 (1949). Inför lördagens tävling i S:t Anton mådde Jonas tjyvens. Halsen krånglade på nytt och han hade svårt att komma i balans inför tävlingen. SDS 26 ⁄ 1 1986, s. 40. Hon mådde tjuvens, vi tittade in på Karolinska men det var okej, så vi åkte hem. AB 3 ⁄ 12 2000, Bil. s. 32.
h) (numera bl. mera tillf.) oeg. l. bildl., om djur som tillägnar sig ngt från andra djur l. från människor l. som förstör l. fördärvar ngt; särsk. ss. senare led i ssgr. Korpen är en tyran och tyff. WijsaFoglArt 19 (1623). Vi hafva visat, att lätja och bekvämlighet af vissa arter gjort tjufvar, som stjäla andras bon. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 111 (1888). — jfr BI-, FISK-, GRÅ-, HÖ-, HÖNS-, KORN-, MAJS-, PALM-, SKÅP-TJUV. — särsk. (†) om tjuvbagge. Brander NatH 33 (1785). Dalin (1854).
2) [bildl. anv. av 1] trädg. på växt (särsk. tobaks- l. tomatplanta): sidoskott (som stjäl näring), tjuvskott. De på stjelkarna qvarsittande långa tjufvarna (på tobaksplantorna) utmärkte försumlig skötsel eller okunnighet. Tidström Resa 59 (1756). Dessutom bortskäras alla längre ned på (tomat)plantan .. framkommande frodigare skott, eller tjufvar. HbTrädg. 2: 108 (1872). Gamla mor Elna hade .. varit uppe sen fyra och samlat förklät fullt med gröna tjuvar. Hammarlund SamtJord. 11 (1971).
3) [bildl. anv. av 1; jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] (numera mindre br.) om (bit av) brinnande ljusveke som faller ned på ljuset (o. bränner upp det i förtid), ljustjuv. Lind (1749). Än rusade hon från rum i rum med ljussaxen, för att tugta ljusen, när långa nedhängande vekar eller tjufvar ville beröfva dem deras glans. Blanche Tafl. 2: 28 (1845). Granen tändes men tjuvarna fingo växa osnoppade på ljusen som osade mer än de lyste. Nilsson HistFärs. 69 (1940). Spong Kråkn. 35 (1963).
4) ss. förled i ssgr, i annan anv. än i 13.
a) betecknande att ngt görs i smyg l. i förväg l. otillåtet (i vissa ssgr med mer l. mindre klar anslutning till 1).
b) betecknande att ngt sker l. inträffar ofrivilligt l. oönskat.
c) med allmänt förstärkande l. nedsättande bet.
Ssgr (i allm. till 1): A: TJUV-ALARM. tjuvlarm. SvD 3 ⁄ 8 1918, s. 6.
-ART. (tjuv- 17401885. tjuve- 16401768) (†) jfr art 3 a. Linc. Ii 6 a (1640). Warder tiufkupan flyttad 1, 1/2 ja 1/4 mils wäg, linea recta, glömmer hon på 14 dagar sin tiufwe art, då hon kan återbäras. Linnæus Bijskjöts. 19 (1768). Ahlman o. Forsman (1885).
-BAGGE. entomol. skalbagge tillhörande familjen Ptinidae; särsk. om arten Ptinus fur Lin.; i pl. äv. om familjen; jfr -bill o. borr-bagge, borr-bill, skåp-tjuv, tjuv 1 h slutet. 1Brehm III. 2: 25 (1876). Vår allmännaste art (av familjen Ptinidæ) är vanliga tjuvbaggen (Ptinus fur Linné), som man kan möta praktiskt taget överallt inomhus .. där den angriper .. matvaror, pälsverk, böcker, frön, konserverade grönsaker, tobak och lädervaror. DjurVärld 3: 214 (1963). NE (1995; om familjen).
-BALK, se B. —
-BAND. (tjuv- 1786 osv. tjuva- 1906) (numera mindre br.) tjuvliga; jfr band, sbst.2 a. AdP 1786, s. 152. Lika fattigt som på internationellt kända mästertjuvar synes det förindustriella Sverige ha varit på verkliga, välorganiserade tjuvband. Levander Brottsl. 26 (1933). StSvTyOrdb. (1989).
-BEN. (tjuv- 1908 osv. tjuva- 1620)
1) (numera bl. tillf.) till 1: ben (se ben, sbst.1 I 1) från tjuv; särsk. om sådant ben ss. bärare av övernaturliga egenskaper. Rääf Ydre 3: 163 (i handl. fr. 1620). Så började .. (häxan) att blåsa och spela i ett tjuvben, som plockats under galgen. Heidenstam Svensk. 1: 174 (1908).
2) (numera mindre br.) till 4 a: krokben (se d. o. b); i uttr. sätta l. lägga l. slå tjuvben (för ngn), sätta krokben (för ngn); äv. bildl. Tillhagen o. Dencker SvFolklek. 1: 133 (1949: slå). Ahlin Markn. 394 (1957; bildl.). Sunes yngsta bror .. stack fram en fot och satte krokben för Hasse .. Du satte tjuvben för mig din djävel. Gustaf-Janson Oskuld. 97 (1968).
(4 a) -BETA. (numera föga br.) beta olovandes. Hans hjord tjufbetade. Hedenstierna StutaP 61 (1899). Östergren (1958).
-BI. biodl. bi som stjäl honung ur främmande bikupa; jfr rov-bi, rövar-bi. Linnæus Bijsköts. 66 (1768). Tjuvbina kan vid skattningen i synnerhet på eftersommaren och hösten ställa till stort obehag. I dragfattig tid försöker bin från olika kupor stjäla honung från varandra. Hansson Bisköts. 84 (1972).
-BILL. (numera föga br.) tjuvbagge. Thomson Insect. 30 (1862). BonnierLex. (1966).
-BO. (tjuv- 17981807. tjuve- 1663) (†) tjuvhåla; jfr -hål, -kula, -näste. Stiernhielm WgL 107 (1663). Möller (1807).
(4 c) -BONDE. (vard.) ss. nedsättande benämning på l. tillmäle till bonde; jfr bond-tjuv. ÖgCorr. 1854, nr 1, s. 4. Tyst, tjuvbonde!!! skrek kaptenen. Han blev alldeles vit i ansiktet och började darra med huvudet. Engström Milst. 97 (1929). Dans, skrän och fylla, tjyvbönder och bondtjuvar. GbgP 24 ⁄ 12 1949, s. 2.
-BOT, se B. —
(4 b) -BROMS. järnv. av tekniskt fel orsakad oavsiktlig, okontrollerad fastbromsning av hjul på järnvägsfordon. Vid SJ har utvecklats ett system för automatisk indikering av s. k. tjuvbroms, vilket har stor betydelse för övervakningen av tåg på banor med fjärrblockering. SvD(A) 14 ⁄ 3 1966, s. 30.
(4 b) -BROMSNING. järnv. tjuvbroms. Elden i den tomma (järnvägs)vagnen hade .. uppstått genom tjuvbromsning. SDS 2 ⁄ 7 1953, s. 10. Tåget råkade ut för en tjuvbromsning och bildade gnistor längs rälsen mellan Solna och Upplands Väsby. DN 12 ⁄ 6 1984, s. 43.
(4 a) -BRÄNNA, -ing. (†) lönnbränna; jfr hem-bränna, smyg-bränna. (Länsmannen hade) svårt att finna platsen, där man tjufbrände. UpplFmT 29–32: 255 (1916). Östergren (1958).
-BYLTE. (tjuv- 1765. tjuve- 16741708) (†) bylte tillhörigt tjuv, bylte med tjuvgods. Huru offta hafwer tu sedt een Beutelsnidare eller Pungetiuff, wara vphängdt medh pungen .. eller een Röfware, hängias wedh sin tiufwebylta? Sylvius Mornay 202 (1674). Tänk om vi tre gånger om året finge höra straffet i lagen skärpas för tjufvar, men finge se lika fullt den ena efter den andra få behålla sitt tjufbylte med åtvarning. Chydenius 43 (1765).
-BÖRDA. (tjuv- 17281764. tjuva- 1653. tjuve- 16321651) (†) börda buren av tjuv; särsk. närmande sig l. övergående i bet.: tjuvgods. Effter det Jon i Backan så uppenbarliga stulet hafuer och medh tiufebölan ofta i handen tagen ähr, derifrån han sigh icke leedha kan. GävleDomb. 42 (1632). Ekblad 139 (1764).
-FINGER. (tjuv- 1786 osv. tjuva- 16011744)
1) (numera bl. tillf.) tjuvs finger; förr äv. mer l. mindre bildl.; särsk. (om ä. förh.) om avhugget finger från avrättad tjuv (ss. bärare av övernaturliga egenskaper). Samma dag bleff Cristiernn bunthmakiare til thalath för en tiyffua fingier, som er funnen i hans huus. TbLödöse 479 (1601). Något finger på hvarje menniskohand är .. alltid ett tjuffinger. Ridderstad Samv. 3: 574 (1851). Man behöver ej gå långt tillbaka i tiden för att finna, hur i vårt land läkaren åtminstone av lantbefolkningen troddes sitta inne med hemliga kunskaper om människofett och ”tjuvfingrar”, enhörning och ”amatyst”. FoF 1914, s. 13.
2) (†) om (individ av) krabbarten Hyas araneus Lin., maskeringskrabba; jfr hövre, spindel-krabba. PhysSH 311 (1786).
((1,) 4 a) -FISKA. bedriva tjuvfiske; jfr -meta, -pilka. Att ungdomen i byarna omkring Kulla-sjön, då den om sommarnätterna samlas nere vid stranden och tjuffiskar kräftor, ostörd kan (osv.). Lundquist Profil. 1: 122 (1884). Han hade .. tjuvfiskat alldeles inpå Kalvens grynnor, där det stod Lanning och Fiske Förbjudett. Hellström Storm 111 (1935).
((1,) 4 a) -FISKARE. (tjuv- 1838 osv. tjuva- 1906) person som bedriver tjuvfiske; äv. om person som stjäl ur annans fiskeredskap. Då stångkrok utsättes om vintren på aflägsnare ställen, der man fruktar att den vittjas af tjuffiskare, bindes icke refven omkring någon stör lagd öfver vaken. SkandFisk. Bih. 33 (1838). Den enskilde fiskevattensägaren .. står tämligen hjälplös, ty att med nuvarande lagstiftning söka lagföra tjuvfiskare är nästan hopplöst. RiksdP 1935, 2 K nr 13, s. 35.
((1,) 4 a) -FISKE. (tjuv- 1857 osv. tjuva- 1906) olovligt l. olagligt bedrivet fiske; jfr svart-fiske. Cederström Fiskodl. 173 (1857). Det är svenska yrkesmän, som på grund av bristande fiskelycka i andra farvatten har tagit sig ned till Öresund och där ställt till med skada genom sitt tjuvfiske. RiksdP 1972, nr 128, s. 19.
-FRI. (†) tjuvsäker (se d. o. 1); jfr stöld-fri. Tiuf-fria lås. VetAH 1740, s. 349. Ränteriets tjuffria hwalf. VexiöBl. 1826, nr 17, s. 2.
-FÄLLA, r. (numera bl. tillf.) fälla avsedd att fånga l. avslöja tjuv(ar). Tjuvfälla. En .. bilingenjör .. har hittat på ett .. knep för att avslöja biltjuvar. EskilstKurir. 25 ⁄ 7 1940, s. 6.
((1,) 4 a) -FÄLLA, v. (numera bl. mera tillf.) olovligt fälla (träd l. skog o. d.); jfr -hugga. SD 1897, nr 592, s. 2. Han höll på att tjuvfälla en vacker björk i vår hage bakom ladugården. HågkLivsintr. 10: 238 (1929).
-FÖLJE. (tjuv- 1728 osv. tjuva- 1780) (numera föga br.) tjuvliga. Lundberg Paulson Erasmus 106 (1728). Etzler Zig. 64 (1944).
(4 a) -GLÄNTA. (numera bl. tillf.) glänta (se glänta, v.1 3) i smyg. Kritiserande elever .. tjufgläntade på dörren till rummet, där (sång)profven höllos. Öberg Son. 105 (1905).
-GODS. (tjuv- 1600 osv. tjuva- 15241941. tjuve- 16041745) [fsv. thiuva gods] stöldgods; äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; jfr -börda, -sak 2 o. stöld 3, tjuveri 2, tjuvnad 2. Qui(n)nan som dolde tiwffua godzet skal wises aff bÿ. OPetri Tb. 41 (1524). En så kallad god vän stal ur den filosofiska avhandling jag höll på med .. Han dog snart den fähunden, men det hade jag ingen glädje av. Jag fick inte tillbaka tjuvgodset av den anledningen. Hedberg Blomb. 86 (1953).
Ssgr (numera bl. mera tillf.): tjuvgods-gömma. jfr tjuv-gömma. Levander Brottsl. 18 (1933).
-gömmare. jfr tjuv-gömmare. Almqvist TreFr. 2: 81 (1842).
-köpare. jfr tjuv-köpare. Ahnfelt HofvLif 3: 117 (i handl. fr. 1799).
-GREPP. (tjuv- 1792 osv. tjuve- 17341737)
1) (†) till 1, = grepp 2 c. Häpna, tu skinnare och girigbuker, Gud ser alla tina practiquer och tiufwegrep. Scherping Cober 1: 7 (1734). De tusende små eleganta tjufgrep, som blifvit kallade Snille och Smak. Thorild (SVS) 3: 229 (1792).
2) till 4 a, om osportsligt l. ohederligt grepp (se d. o. 1) i boxning l. brottning l. slagsmål o. d.; jfr -tag. Detta är icke juste. Jag förbjuder den vite boxaren att använda dylika tjuvgrepp. Swing 1923, nr 47, s. 20. Jag slogs ofta och hade ett specialgrepp .. ett snabbt halsgrepp serrdu och då var det tji för dem, säger han och demonstrerar sitt tjuvgrepp på en osynlig motståndare. DN 16 ⁄ 12 2000, s. B1.
((1,) 4 a) -GRÄVNING. (numera föga br.) rovgrävning. AntT XXII. 3: 10 (1919). Vi återvände .. till Kairo efter att ha bett beduinen hålla ögonen öppna och anmäla ev. tjuvgrävning till myndigheterna i Kairo. Ymer 1938, s. 37.
((1,) 4 a) -GRÄVARE. (numera föga br.) rovgrävare. Nekropolen var .. plundrad av tjuvgrävare. Nilsson ArkeolUppt. 186 (1933). Fornv. 1967, s. 96.
(4 c) -GUBBE. (vard.) rackargubbe; särsk. ss. tillmäle. Fördömda tjufgubbe! Björn Barb. 59 (1785). En vresig tjyvgubbe med pillemarisk blick. GbgP 11 ⁄ 9 2002, s. 48.
-GÄNG. (numera bl. mera tillf.) tjuvliga; jfr gäng, sbst.2 2. Den där grabben måste tillhöra något tjuvgäng, sade han. Hammarling Wodehouse BillErövr. 301 (1937). Väktare på Åhléns City griper ett tjuvgäng bestående av fyra utländska personer. DN 4 ⁄ 5 1996, s. D3.
-GÖMMA. tjuvs gömma (se gömma, sbst. 6) l. gömställe för stöldgods; förr äv. om gömställe för tjuv(ar); äv. oeg. l. bildl.; jfr tjuvgods-gömma. Schultze Ordb. 1569 (c. 1755). Äfvenledes har jag anmodat Brinkman, att ur sina tjufgömmor plocka fram alla manuskript han undansnattat dig. 3SAH XLVIII. 2: 53 (1840). En tjuvgömma där ett omfattande parti vapen och ammunition förvarades. DN(A) 7 ⁄ 7 1964, s. 14.
-GÖMMARE. (tjuv- 1764 osv. tjuva- 16321640. tjuve- 1617) (numera knappast br.) person som gömmer stöldgods (åt tjuv(ar)), hälare (jfr tjuvgods-gömmare); förr äv.: person som gömmer l. skyddar tjuv(ar). 3SthmTb. 9: 307 (1617; ss. tillnamn). (Sv.) Tjufgömmare .. (fin.) warkaan-kätkijä .. warkaan-suojelija. Ahlman (1872). Pantlånarens bana sluttar ofta betänkligt ned mot tjuvgömmarens. Siwertz JagFatt. 17 (1939). NEOrdb. (1996).
-GÖMMERI1004, äv. 3~002. [senare leden vbalsbst. till gömma, v.] (numera knappast br.) gömmande av stöldgods (åt tjuv(ar)), häleri; förr äv. allmännare, ss. juridisk term, innefattande äv. köp l. försäljning av tjuvgods. Thyrén StrafflRef. 1: 95 (1910). Ett köpeavtal beträffande en stulen sak, som icke följts av sakens traderande, bedömes .. icke som fullbordat tjuvgömmeri. 1NJA 1956, s. 121. SAOL (1973).
-GÖMMERSKA. (tjuv- 17641973. tjuva- 1640) (†) kvinna som gömmer stöldgods (åt tjuv(ar)), kvinnlig hälare; äv.: kvinna som gömmer l. skyddar tjuv(ar). Linc. Rrr 1 a (1640). (Länsmannen hämtade tjuven) där han låg gömd i en gammal kista. Och mor, hon blef med tagen som tjufgömmerska. Bondesson NAllmogBer. 8 (1888). jfr: SAOL (1973).
-HAND, se B. —
-HANDEL. (tjuv- 1703 osv. tjuve- 15511737. tjuvs- 1605) (numera knappast br.) handel (se handel, sbst.2 11) med tjuvgods; förr äv. oeg., sammanfattande, om tjuvaktiga l. oärliga l. försåtliga o. d. handlingar (jfr handel, sbst.2 6). Och huar han någ(et) lengr(e) hade hafftt fram gongn, m(ed) sine forrædar(e) och tiwffue handell, hade han tileffwentyrs komith stortt obestond på færde. 2SthmTb. 2: 126 (1551). Salomon Möllers förklaring oplästes angående ett tenfat, det han af tiufkonan Lisken Swanberg opkiöpt .. anförandes han att .. han icke kunnat tänkia, att denna qwinna .. skulle med någon tiufhandel omgå. ConsAcAboP 8: 359 (1703). SAOL (1973).
-HISTORIA. (tjuv- 1889 osv. tjuve- 1725) (numera bl. tillf.) jfr historia 6 o. rövar-historia. Münchenberg Scriver Får. 47 (1725). IllSvLittH 2: 170 (1956).
((1,) 4 a) -HUGGA, -ning. olovligt hugga (träd l. skog o. d.); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om skog l. virke o. d.; äv. utan obj.; jfr -fälla. Tjufhugget virke. Hemberg ObanStig. 79 (1896). De vanvårdade och till följd av systematisk tjuvhuggning hårt åtgångna skogarna. ActaOel. 1: 42 (1924). Villgott, som tjuvhuggit i skogen, lurat de fattiga, samlat pengar på kistbottnen och ständigt blivit rikare. Browallius Elida 351 (1938).
-HÅL. (tjuv- 1681 osv. tjuva- 18181941. tjuve- 1636) [fsv. þiufhul] (numera föga br.) hål (se hål, sbst. 2 b) som bebos av tjuvar l. är tillhåll för tjuvar; förr äv. om fängelsehåla (jfr hål, sbst. 2 a). Sade staden .. vara itt tjuffvehohl, der mången boor, som Chronan försniller dess toll. RP 6: 2 (1636). Fredliga borgare hafwa, der de gått helt stilla, blifvit huggna af Janitscharerne .. och andra vräkta i tjufhålen. AnderssonBrevväxl. 1: 82 (1838). SAOL (1973).
-HÅLA. (numera bl. tillf.) jfr håla, sbst. 2 o. -bo, -hål, -kula, -näste o. rövar-håla. Hagberg Shaksp. 4: 347 (1848). De svenska bygderna (överflödar) av berättelser om tjuvhålor med tillhörande sägner. Levander Brottsl. 34 (1933).
(4 a) -HÅLLA. (ngt vard.) hemlighålla l. undanhålla (ngt) (o. inte (vilja) lämna det ifrån sig); äv. (o. i sht) utan obj., i uttr. tjuvhålla på ngt. Kortspelaren tjuvhöll på esset. Strindberg Brev 6: 147 (1887). Jag kommer att efterlysa henne i radio om ni tjuvhåller sanningen. Jag vet att ni stuckit undan henne. Siwertz Tråd. 165 (1957). Skandia anser sig veta vem som sprängde Fontainebleau, men det har man i det längsta skamligt tjuvhållit på. SvD 15 ⁄ 4 1987, s. 7.
((1,) 4 a) -JAGA. bedriva tjuvjakt (se d. o. 2); äv. tr., med obj. betecknande det som jagas; jfr -skjuta o. smyg-jaga 2. Lindholm Sibbo 1: 90 (1890). Du ska .. stå på min sida som jag står på din, när du är ute och tjuvjagar orre eller mård. Wassing GropSkog. 355 (1965).
-JAKT.
1) till 1: jakt (se jakt, sbst.1 3) på l. efter tjuv(ar). Vild tjuvjakt på uppländska vägar. Upsala 19 ⁄ 7 1950, s. 1.
2) till (1,) 4 a: olovligt l. olagligt bedriven jakt (se jakt, sbst.1 1); jfr -skytte o. smyg-jakt 2. Balck Idr. 2: 77 (1887). Ligor med avancerad teknisk utrustning som från bilar bedriver tjuvjakt blir allt fler. SvD 6 ⁄ 12 1976, s. 1.
-JO l. -JON. [jfr nor. tjuvjo; senare leden sannol. av ljudhärmande ursprung, efter fågelns läte] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) måsfågeln Stercorarius parasiticus Lin., labb. Ett stycke från stranden, sjutio till åttio fot öfver hafvet, fann jag fläckar af lera med snäckskal. Ett par af tjufjo .. hade här sitt bo. Chydenius ExpSpetsb. 282 (1865). Östergren (1958; angivet ss. landsdelsord l. jägarterm).
((1,) 4 a) -JÄGARE. person som bedriver tjuvjakt (se d. o. 2). Nordlund Jäg. 187 (1914). Två tjuvjägare norr om Landsjärv, vilka just skjutit en björnhona och två ungar. MotRiksd. 1972, nr 1708, s. 2.
(4 c) -KALL. (vard., numera mindre br.) mycket kall l. isande kall; i sht i fråga om väder l. klimat o. d.; jfr svin-kall. Jag antar, att det är varmt igen utaf hälsicke, när du läser detta .. Men när jag nedskrifver detta så är det tjufkallt. Strix 1904, nr 25, s. 6. I går var det visserligen ”frisk vind vridande åt syd” men blåste riktigt tjuvkallt. UNT 1938, nr 286, s. 8. Östergren (1958).
(4 a) -KIKA. jfr -titta. Expressen har varit och tjuvkikat på (antik)mässan när alla utställare packade upp, hängde sina tavlor, dammade porslinet och hälsade på hos varandra. Expressen 28 ⁄ 3 1990, s. 5.
-KISTA. (tjuv- c. 1750 osv. tjuva- 17231941. tjuve- 1690) särsk. (förr): häkte l. fängelse; i sht om häkte vid tingsplats o. d.; jfr kista 5 o. -källare. VRP 1690, s. 505. De häkten, som finnas på den plats, der häradsting hållas, kallas ännu i dag tjufkistan utaf folket. Afzelius Sag. VIII. 2: 304 (1857).
-KLOR, pl. (tjuv- 18351872. tjuva- 17491765) (†) tjuvs händer; särsk. mer l. mindre metonymiskt; jfr tjuva-hand. Lind 1: 673 (1749). Komma, falla i tjufklor, (dvs.) blifva stulen. Dalin (1854). SvTyHlex. (1872).
-KNEP. knep som används av tjuv; äv. (o. numera i sht, åtm. delvis med anslutning till tjuv 4 a) allmännare, om fult l. otillåtet knep l. tillvägagångssätt; jfr -konst, -streck, -stycke 1, -trick. Nordforss (1805). Tjufknep .. (dvs.) Knep, som tjufvar bruka. Dalin (1854). (Man antar att) brännvinsadvokaten .. använder sig av alla till buds stående tjuvknep .. för att tillgodose sin klients önskningar. Hellström Storm 273 (1935).
-KOMPANI. (tjuv- 1690. tjuve- 16181675) (†) tjuvliga. 3SthmTb. 10: 114 (1618). Poiken Petter Hansson som warit i flock och farnöte medh dhe andre af Tiuf Compagniet och .. bortstulit .. een kyrkiones förgylt kalck. VRP 1690, s. 505.
-KONA. (tjuv- 1599 osv. tjuva- 1599. tjuve- 15991680) (numera i sht arkaiserande, i skildring av ä. förh.) kvinnlig tjuv. 3SthmTb. 2: 263 (1599). När Tiufwer skal undergå dödsstraff: Så hänges han upp: Men Tiufkåna halshugges. Abrahamsson 805 (1726). När hon samlat styvrar till en tolvskiling, så tog fostermodern ifrån henne pengen och påstod .. att hon var en tjyvkona. Moberg Invandr. 357 (1952).
-KONST. (tjuv- 1851 osv. tjuva- 1778. tjuve- 15991681) (utövande av) skicklighet l. färdighet i att stjäla (jfr konst 3 e); äv. (i sht i pl., åtm. delvis med anslutning till tjuv 4 a) om tjuvknep (jfr konst 7). Enn lång stångh med enn Spÿck i enndenn som hann pläger bruke sinn tiufwe konnst med. 3SthmTb. 2: 294 (1599). Tjufkonster .. (dvs.) Gemena knep. Dalin (1854). Man kan med all säkerhet utgå ifrån, att de flesta småpojkar blev väl utbildade i alla ”tjuvkonster”, som deras äldre kamrater kunde. PedT 1951, s. 3.
((1,) 4 a) -KOPPLA, -ing. med avs. på (motor l. tändningssystem i) motorfordon, särsk. bil: (gm att kringgå tändningslås) manipulera i syfte att utan tillgång till tändningsnyckel o. d. starta (o. stjäla) fordonet; äv. i fråga om telefonnät l. elektriskt ledningsnät o. d.: ansluta (ledning o. d.) på otillåtet l. olagligt sätt; äv. utan obj. Polisen fann .. (biltjuven vid) Jordholmens station, där han var i färd med att tjuvkoppla en annan bil i stället för den som nyss ramponerats. SDS 29 ⁄ 10 1957, s. 22. En skicklig teletekniker kan se om någon tjuvkopplat en ledning i t ex ett kopplingsskåp. GbgP 2 ⁄ 2 1987, s. 48. Genom att tjuvkoppla i televerkets kopplingsdosor kan telefonsnyltarna ringa långt och länge och låta någon annan – eller televerket – betala räkningen. DN 18 ⁄ 1 1989, s. 8. En van biltjuv kan bryta sig in i en bil med vanliga lås, tjuvkoppla motorn och ge sig iväg inom 15 sekunder. Säkerhetshandb. 101 (1990).
-KRYPER. (†) nedsättande, om tjuv; jfr -mickel, -nalle. Döda honom, – sade broder Tim lugnt. – Skjut den fördömde tjufkrypern! Grebst Året 103 (1913).
-KULA. (†) tjuvhåla; jfr kula, sbst.4 1 a. Ridderstad Samv. 1: 78 (1851).
(1 h) -KUPA. (†) bikupa innehållande tjuvbin; jfr rov-kupa. Linnæus Bijskjöts. 66 (1768). Lindström Bi 32 (1780).
-KVARN. (tjuv- 1741 osv. tjuva- 1933) (förr) i fängelse l. tukthus o. d.: hand- l. trampkvarn som drevs av (för tjuvnad dömda) fångar. Serenius (1741). De järnsmidda männens arbete var givetvis grovarbete av tyngsta slag .. i Tukthuset .. (i Sthm under 1500- o. 1600-talen) var det att draga eller trampa hjulet vid handkvarnen, den så kallade ”tjyvakvarnen”. Levander Brottsl. 166 (1933).
-KÄLLARE. (tjuv- 1606 osv. tjuva- 15961644. tjuve- 15331667) [fsv. thiuva källare] (förr) om (i sht underjordiskt) häkte l. fängelse, fängelsehåla; i sg. best. särsk. ss. benämning på fängelselokal belägen under rådhuset i Sthm; jfr -kista. SthmTb. 1533. De bekanta fängelsehålorna Tjuvkällaren och Rosenkammaren. SvH 7: 172 (1902).
-KÖPARE. (numera föga br.) köpare av stöldgods (av tjuv(ar)), hälare; jfr tjuvgods-köpare. RiksdP 1873, 2 K 2: 119. Nattetid avhämtades det utlagda rovet av tjuvköpare, varav det fanns gott om i alla bygder, där stångjärn tillverkades. Rig 1932, s. 14.
-LARM. stöldlarm; jfr -alarm. SAOL (1950). En villa med elektroniskt tjuvlarm. Malmsten DagKastanj. 252 (1994).
-LIGA. (tjuv- 1889 osv. tjuva- 1890) liga (se d. o. 4) av tjuvar; äv. oeg.; jfr -band, -följe, -gäng, -kompani, -sällskap o. stöld-liga, tjuva-hop. Fruarne äro en Satans sammanhängande tjufliga .. frågar man en fru hur mycket skall gå åt i ett hus får man aldrig svar. Nu vet jag det sjelf, och ska skriva en bok om det! Strindberg Brev 7: 359 (1889). Trion ingår i en internationell tjuvliga som just nu opererar på varuhusen i Malmö. KvällsP 11 ⁄ 3 2004, s. 15.
-LJUS. (förr) i folktron: ljus (se ljus, sbst. 4 c) med egenskap att kunna söva husfolket vid inbrott. FoF 1914, s. 191. (Till dessa svartkonster i forntiden) höra också tjuvljusen, stöpta i en död mans strupe. De söva folk och brukas därför av inbrottstjuvar. Rig 1921, s. 154.
-LUST, äv. -LUSTA. (numera bl. tillf.) lust att stjäla. Hans händer voro knutna om ett häfte, som jag trodde vara en forngrekisk handskrift. Aldrig i min lefnad har jag känt tjuflust förr än då. Rydberg Varia 122 (1893).
-LYCKA. [jfr t. diebesglück] (†) oväntad l. oförtjänt framgång l. tur, ”bondtur”. Möller (1790). Björkman (1889).
-LYKTA. [jfr t. diebsleuchte] (†) blindlykta. Lind (1738). Cannelin (1921).
(4 a) -LYSSNA, -ing. smyglyssna; i sht förr äv. (möjl. med anslutning till 1): lyssna (på radio) utan att betala avgift l. licens o. d. Hon tjuvlyssnade intresserat på kollegornas samtal. Bååth-Holmberg Sekl. 1: 13 (1897). Lämpliga åtgärder för att stäcka tjuvlyssningen. SvD(B) 28 ⁄ 4 1926, s. 2.
(4 a) -LYSSNARE. person som lyssnar i smyg; i sht förr äv. (möjl. med anslutning till 1): person som lyssnar (på radio) utan att betala avgift l. licens o. d. (jfr gratis-lyssnare). VadViVeta 5: 85 (1925). Norrmännen ha på senaste tiden börjat sätta i gång razzior mot tjuvlyssnarna. Radiolyssn. 1927, nr 15, s. 9. Hur många tjuvlyssnare ska de stackars kafébesökarna tvingas stå ut med? DN 27 ⁄ 12 2003, s. A25.
((1,) 4 a) -LÅNA. låna (ngt, särsk. fordon) olovandes l. i smyg; stundom övergående i bet.: stjäla. ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 96. Tjuvlånad teaterbuss .. Lilla teaterns buss med all rekvisita till pjäsen stals natten till söndagen. GbgP 1 ⁄ 9 1986, s. 26.
(4 a) -LÄSA, -ning. smygläsa (ngt); äv. utan obj. Verd. 1886, s. 204. Dahlbäck Åb. 13 (1914; utan obj.). Medellösa Wadköpingsbor tjuvläste tidningen över axeln på bättre lottade medborgare. Bergman Flick. 151 (1925).
(4 a) -LÄSARE. smygläsare. Benzon Lundag. 51 (1888).
((1,) 4 a) -META, -ning. (numera bl. mera tillf.) tr. o. intr.; jfr -fiska. FrLundagHelgonab. 1893, s. 146. Jag kan lugna ordningsmakten med, att jag numera aldrig tjuvmetar lax. Engström Lif 42 (1907). SAOL (1973).
-MICKEL. (numera föga br.) nedsättande, om tjuv; jfr mikael 2 c slutet o. -kryper, -nalle. Alla kunna inte vara tjufmicklar, bondgubbar och små-dotter-skändare. Lundström Jörgenb. 229 (1910). Östergren (1958).
((1,) 4 a) -MJÖLKA, -ning. mjölka (ko l. get o. d.) olovandes l. i smyg (i syfte att stjäla mjölken); äv. utan obj.; särsk. (i folktron) om häxa l. trollväsen o. d. Beckman Främl. 49 (1885). Hon kunde .. genom läsning hindra trollkonor att tjuvmjölka boskap. Näsström FornDSv. 2: 283 (1948). Jag började tjuvmjölka getter som jag stötte på i berget. Lagerkvist Sibyll. 176 (1956).
-MYRA. 2NF 19: 99 (1913). En mindre harmlös inhysing är tjuvmyran (Solenopsis fugax Latreille) .. Den är en liten art, som bygger sina trånga gångar i väggarna till andra myrbon. DjurVärld 3: 513 (1963).
-MÅL. (tjuv- 1619 (: tiufmåla balken) osv. tjuva- 1819. tjuve- 17061726. tjuvs- 1717) [fsv. þiufs mal] (numera bl. tillf.) rättegångsmål rörande stöld; jfr -sak 1 o. tjuvnads-mål. At the Tiufwemål, som intet angå Lifwet, måge af Cämners Rätten här i Stockholm icke allenast warda ransakade, utan ock lagligen afdömde. Schmedeman Just. 1542 (1706). MorgT 29 ⁄ 9 1948, s. 14.
Ssg (†): tjuvmåla-balk. tjuvabalk. 3SthmTb. 11: 223 (1619). FörarbSvLag 6: 336 (1723).
-MÄRKE. (tjuv- 1824 osv. tjuva- 1840) (förr) märke (se märke, sbst.1 2 e α α') angivande att bäraren var tjuv; i sht förr äv. bildl. Lindfors (1824). Stjäl någon, säges der (dvs. i Gotlandslagen), mellan två öre och en mark silfver, skall han föras til tinget och märkas med tjufvamärket. Nordström Samh. 2: 311 (1840). Vi ville undvika öppen skandal, ej sätta tjufmärket på den arme ynglingen och förstöra hans framtid. Svedelius Lif 431 (1887).
-NALLE. (numera föga br.) nedsättande, om tjuv; jfr -kryper, -mickel. Du har skojat upp halftroppens kassa … våga dig inte neka för det, förbannade tjufnalle. Lundquist Zola Grus 212 (1892). Wassing GropSkog. 247 (1965).
-NYCKEL. (tjuv- 16931939. tjuve- 1737) [jfr t. diebsschlüssel] (†) dyrk; falsk nyckel. UUKonsP 20: 292 (1693). När en tjufnyckel brukas för att låsa upp en tjufs dörr och återtaga hvad han tagit, då (osv.). Almqvist Ekols. 1: 315 (1847). jfr: Cannelin (1939).
(4 a) -NYP. nyp som utdela(t)s i smyg; äv. dels i utvidgad anv., om slag l. rapp o. d., dels (o. numera i sht) bildl., om obehaglighet som tillfogas ngn oförmärkt l. i förbigående l. på ett ohederligt sätt. (Vid tandutdragning:) Ge’n ett tjyfnyp mä klubban, så han svimmar af på en stund. Strix 1899, nr 21, s. 4. Hennes händer voro förfärligt stora och knotiga .. Med den tummen och det pekfingret kunde hon allt ge till ett tjuvnyp så det kändes. Lagergren Minn. 1: 260 (1922). Uppsalaironin var ett kapitel för sig .. här vimlade .. av intellektuella småstadsdesperados med den enda fattiga glädjen att då och då få ge någon ett tjyvnyp. Siwertz Ung. 161 (1949).
-NÄSTE. (tjuv- 1804 osv. tjuva- 1941. tjuve- 16361719) om lokal l. hus l. ort o. d. där tjuv(ar) har sitt tillhåll; jfr näste, sbst.4 2 b, o. -håla. Södre Telgö är itt tjuffvenäste, försnillandes Chronan dess tillbörlige toll. RP 6: 213 (1636). Så många som 15 personer kan ha bott samtidigt i den lägenhet .. i Fittja som polisen avslöjat som tjuvnäste. DN 4 ⁄ 1 2001, s. A8.
-OCH RACKARSPEL, se -spel.
-ORGAN. (†) jfr organ 2 slutet. Om Korparnes tjufagtighet anföras flere anecdoter, som sluta med en bekräftelse .. på det af Hr Gall funna tjuforganet. EconA 1808, dec. s. 99. Det såkallade organet för förvärfning (tjuforganet) är hos Caraiberna föga utveckladt. Hygiea 1839, s. 338. Auerbach (1915).
-PACK. (tjuv- 1749 osv. tjuva- 1663. tjuve- 16191664) koll., ss. nedsättande benämning på (samling av) tjuvar; jfr pack, sbst.1 3, o. tjuva-hop. Så haf(uer) rätten för gått anseedt, att några kärror skole beställas där före detta horpaak och tyfue pack skole förespännas, androm till warnagell, som med sama laster bliffua beslagne. 3SthmTb. 11: 99 (1619). GT 8 ⁄ 6 1999, s. 12.
-PALL. (tjuv- c. 1723 osv. tjuva- 1906) (förr) pall (se pall, sbst.1 5 b) där person som begått stöld fick stå l. sitta, skampall. ÄSvBiogr. 1–6: 201 (c. 1723). Kyrkoplikten .. försiggick under högmässan. Den till kyrkoplikt dömde låg på knä på den s. k. tjufpallen. Denna ställdes på stora gången under orgelläktaren. Stridsberg Hågk. 77 (1895).
(4 a, b) -PARNING. hund. oönskad parning; särsk. konkretare, om enskild akt av sådan parning. Är det riktigt att man kan undvika att en tik får valpar efter en tjuvparning? SvD 11 ⁄ 7 1972, s. 8.
((1,) 4 a) -PILKA. (numera bl. mera tillf.) jfr -fiska. Vi passera Torskskrubban, där vi tjufpilkat torsk. Engström 1Bok 148 (1905).
-POJKE. (tjuv- c. 1700 osv. tjuve- 1690)
1) pojke som stjäl; äv. dels (o. numera i sht) i allmännare l. förbleknad anv., om skälmaktig l. okynnig l. odygdig person, dels ss. personifikation av egenskapen att vara tjuvpojke; särsk. ss. tillmäle. Dhesse Fem Tiufwepoikar hafwa alt hwadh dhe stulit bracht till Lorentz Dunbergh, hwilken dhem dett afhandlatt. VRP 1690, s. 510. Dra för tusan djäflar, era sacramentskade tjyfpojkar. Kellgren (SVS) 6: 266 (1790). Tjufpojken, som tittar fram i ögonvrån. Hellander Teaterorig. 83 (1900). Hans söner, 8 och 10 år, charmerande tjuvpojkar med ett smittsamt skratt. Östergren (1958).
2) (†) bildl., om hårlock vid tinningen (på kvinna); jfr kärleks-krok 2. (Hon) som var starkt sminkad, hade icke mindre än tre ”tjufpojkar” på hvardera kinden. SöndN 1863, nr 26, s. 2. Uhrström Sthmska (1911).
Ssgr (till 1, numera bl. mera tillf.): tjuvpojks-, äv. tjuvpojk-blink. (†) jfr blink, sbst.1 4. Rosenius Naturst. 36 (1897).
-glimt. jfr glimt a. Lidforss Fragm. 166 (1895, 1904).
-humör. Hon .. strålade af ungdom och tjufpojkshumör. Norlind Hell. 2: 213 (1913).
-leende. Månsson Rättf. 2: 252 (1916).
-lynne. 3SAH 24: 452 (1910).
-streck. jfr streck, sbst.3 3. CAEhrensvärd Brev 1: 42 (1781). Tjuvpojksstrecken hade en moralisk kärna. Det gällde att komma till rätta med den lilla rädda bleknosen inom en. Siwertz Ung 70 (1949).
-POJKSAKTIG, förr äv. -POJKAKTIG. (-pojk- 17941923. -pojks- 1889 osv.) [avledn. av -pojke] som kännetecknar l. påminner om l. är typisk för tjuvpojke. Porthan BrCalonius 136 (1794). Ibland glimtade det rent av något tjuvpojksaktigt under hans ruggiga ögonbryn. HågkLivsintr. 22: 547 (1941).
Avledn.: tjuvpojk(s)aktighet, r. l. f. Geijer Brev 197 (1815). Ögonen strålande av tjuvpojksaktighet. Lieberath FriluftP 167 (1921).
-RANNSAKNING~020. (numera föga br.) rättslig undersökning gällande stöld; jfr rannsakning 3. En wid Stockholms Stads Kämnärs-Rätt hållen tjuf-ransakning. DA 1793, nr 208, s. 4. Staf PolisvSthm 329 (1950).
-RYKTE. (tjuv- 1680 osv. tjuva- 1635. tjuve- 16001634) (numera bl. tillf.) rykte att vara tjuv. 3SthmTb. 3: 68 (1600). Huar uti hon begärar en attest af actis at Fundbo änckia(n)s pijga belagt henne med tyfrychte hoos Prof. Micrandrum. UUKonsP 14: 89 (1680).
(4 a) -RÖKA, -ning. smygröka; äv. med obj. betecknande det som röks. Crælius Säfs 12 (1830). Det finns inte den ringaste spänning i att tjuvröka dåliga cigarretter, när skolan inte längre bryr sig om det. SvD(A) 1932, nr 172, s. 6.
-SAK. (tjuv- 15641939. tjuve- 15401694) [fsv. þiufsak, þiufs sak] (†)
1) (anklagelse l. rättssak rörande) stöld; jfr sak, sbst. 3, o. -mål o. tjuveri-sak. Fortij oss tyckis icke, ath sådana szmå tiuffue saker, så strengeligenn tiil halssen rettes eller dömes skole. G1R 13: 116 (1540). Ett af hofvets rikaste juvelsmycken har blifvit bortstulet .. Denna förfärliga tjufsak står i sammanhang med ett mord af rysligaste slag. Almqvist DrJ 372 (1834). jfr: Cannelin (1939).
2) i sht i pl.: tjuvgods; jfr sak, sbst. 11. MB LII: 2 (Lag 1734). Lagen utsätter klarligen, med hvad vilkor .. (rannsakan efter tjuvgods) måge beviljas, nemligen att den misstänkte förr stulit, att sådana tjufsaker hos honom sedde äro, eller att han någon del theraf försåldt. 2RARP 16: 187 (1747). jfr: Cannelin (1939).
-SAMHÄLLE~020.
1) till 1, ss. (ofta ss. politiskt slagord använd) benämning på samhälle (se d. o. 3 a) där överklassen anses suga ut o. utnyttja arbetarna l. underklassen; äv. dels om samhälle där staten anses stjäla från medborgarna gm skatter l. avgifter o. d., dels om samhälle där stöld o. oärlighet är vanligt förekommande (o. till viss del l. i vissa kretsar accepterat). Vi fördöma arbetaremorden därför att tjufsamhällets motiv är att bestjäla arbetarne, men hylla gärna den blodiga kampen mot öfverklassen .. då motivet är frihet. GulaFaran 1905, s. 2. Tjuvsamhälle .. (dvs.) det moderna samhället där individen dagligen avkrävs en massa pengar i form av skatter o. avgifter av alla slag. IllSvOrdb. (1955). Antingen är .. (svenskarna) ett tjuvaktigt släkte som stjäl från sina arbetsplatser .. Eller så är de ”hederliga” människor som insett att de lever i ett tjuvsamhälle där det är legitimt att stjäla. DN 29 ⁄ 1 1992, s. B12.
2) (†) till 1 h: samhälle (se d. o. 5 a) bestående av tjuvbin. Linnæus Bijskjöts. 19 (1768). Uppstå .. ”korsarbin” i en kupa, förvandlas inom kort hela stocken till ett stort tjufsamhälle, som icke sysslar med annat än att utplundra sina grannar. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 88 (1888).
-SENA. (tjuv- 1867 osv. tjuve- 1792)
1) (†) i folktron: tänkt sena mellan (höger)handens tumme o. pekfinger (som gör att en person inte kan avhålla sig från att stjäla). På stöflarne än ögat vänds, / Och tjyfvesenan rycka käns. Kellgren (SVS) 5: 612 (1792). Levander Brottsl. 235 (1933).
2) (vard.) nervus ulnaris, armbågsnerv(en). UpsLäkF 186768, s. 109. Om man slår sig .. på armbågsnerven (även kallad tjuvsenan och förr änklingssenan) just där nerven går ytligt som en förskjutbar sträng vid armbågsknölen, har man fått en änkestöt. SDS 20 ⁄ 10 1987, s. 16.
-SJUKA. (†) kleptomani. Hedenstierna Kaleid. 178 (1884). Af tjufsjuka, eller som man med ett utländskt ord plägar säga, kleptomani, lider påtagligen i hög grad en ung flicka, som nu, vid 21 års ålder, är för åttonde gången tilltalad för stöld. MalmöT 1897, nr 146, s. 2.
((1,) 4 a) -SKJUTA. skjuta (villebråd) olovligt l. olagligt; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. utan obj.; jfr -jaga o. smyg-skjuta 2. Ingen bör väl inbilla sig, att en tjufskytt går och skjuter en elg, för att låta honom ruttna, utan .. tager han nog hem sitt tjufskjutna byte. Skogvakt. 1892, s. 73. Tjuvsköt gjorde han också, satte ut snaror och sådant som erfordrades för att hålla gumman och de nio ungarna vid liv. Karlfeldt NisseT 10 (1936). Jag kan ge mig fan på att han tänker tjuvskjuta den där älgen för er. Ekman Dödsklock. 159 (1963).
-SKOTT. i sht trädg. tjuv (se d. o. 2). Arrhenius Jordbr. 3: 131 (1861). Tomatplantor växer .. snabbt, man ser att det händer någonting varje dag .. Alla skott i bladvecken, tjuvskotten, måste nypas av. Expressen 1 ⁄ 5 1994, Söndagsbil. s. 35.
-SKRÅ, se C. —
((1,) 4 a) -SKYTT. person som bedriver tjuvskytte; jfr smyg-skytt 2. Holmberg 1: 257 (1795). Den .. enda kända vargen i Jämtland sköts av en tjuvskytt efter att ett 20-tal renar dödats i en sameby i vintras. Expressen 20 ⁄ 5 2003, s. 19.
((1,) 4 a) -SKYTTE. tjuvjakt (se d. o. 2) med skjutvapen; jfr -skytteri o. kryp-skytte, smyg-skytte. TJäg. 1832, s. 39. Avser Herr Statsrådet att vidtaga några åtgärder för att förebygga det allt mer utbredda tjuvskyttet över hela landet på skogsfågel, hare, rådjur och älg? RiksdP 1965, 1 K nr 37, s. 4.
((1,) 4 a) -SKYTTERI1004, äv. 3~002. (numera bl. tillf.) tjuvskytte. Holmberg 1: 257 (1795). ÖgCorr. 28 ⁄ 12 1966, s. 5.
-SMEDJA. särsk. (†) i sg. best., ss. benämning på smedja inrymd i fängelset Smedjegården (se smedje-gård 3); jfr smedja, sbst. 2. Ulstadius flyttades vidare till den s. k. Tjufsmedjan, der han måste arbeta några år. BL 19: 83 (1852).
-SPEL. särsk. om spel som spelas av l. passar l. anstår en tjuv l. tjuvar, spel med bluff l. knep o. d.; särsk. (o. numera i sht) i uttr. tjuv- och rackarspel, äv. (o. i sht) bildl., om verksamhet präglad av bluffande l. lurendrejeri o. d. (jfr rackar-spel). Pockerspelet, tjyfspelet om pengar utan eftertanke. Strindberg Fan. 33 (1907). Att regeringen skulle försöka sig på ett tjuv- och rackarspel om de förväntade kostnaderna .. kunde anas i samband med budgetpresentationen. SvD 18 ⁄ 4 1998, s. 2.
-SPRATT. (†) jfr spratt, sbst.1 Högberg Vred. 1: 232 (1906).
-SPRÅK. (tjuv- 1790 osv. tjuva- 1749) (hemligt) språk (se d. o. 6 a) som talas tjuvar l. förbrytare emellan, förbrytarspråk; jfr rotvälska, sbst. 1, rövar-språk. Lind 1: 1287 (1749). Förbrytarspråket eller tjuvspråket, som det vanligen kallades under 1800-talet, talas inte bara innanför fängelsemurarna. Bergman Rotvälska 51 (1931).
(4 b) -STANNA. särsk. om (motor i) motorfordon: stanna (oväntat o.) oavsiktligt. Bilens motor har helt enkelt ”tjuvstannat”, som bilisterna säga, och innan den åter kunnat startas och bilen föras ur sitt farliga läge har olyckan skett. SvD(A) 2 ⁄ 6 1930, s. 8.
(4 a) -START.
1) sport. i tävlingslopp o. d.: för tidig (o. därmed ogiltig) start (se start, sbst. 1). IdrT 1904, s. 231. Malmsten och Eng startade i par på 500 meter och kom så småningom iväg sedan man först noterat en tjuvstart. Upsala 14 ⁄ 3 1956, s. 6.
2) (ngt vard.) i oeg. l. utvidgad anv. av 1, om förhållandet att ngt börjar l. påbörjas l. inleds o. d. tidigare än väntat l. normalt; jfr start, sbst. 3. Liseberg startar i eftermiddag, nymålat och putsat på alla sätt .. Tjuvstart på nöjena ägde rum i går. GHT 4 ⁄ 5 1934, s. 10. Fredagens informella möte var .. en rejäl tjuvstart för de 25 kommissionärerna. Fortfarande återstår två och en halv månad av den gamla kommissionens mandat. DN 21 ⁄ 8 2004, s. A6.
(4 a) -STARTA.
1) sport. i tävlingslopp o. d.: starta (se d. o. I 1) för tidigt, göra sig skyldig till tjuvstart (se d. o. 1), tjuva (se tjuva, v.2). ”Färdiga” – där tjuvstartade en. Det renderar honom en straffmeter (att springa). Idrottsbok. 80 (1914). När Thorpe tjuvstartade och blev diskvalificerad .. på 400 meter fritt såg den simfrälsta nationen ut att gå miste om en av Atenspelens säkraste guldmedaljer. DN 16 ⁄ 4 2004, s. C25.
2) motsv. -start 2: starta (se d. o. I 2) tidigare än väntat l. normalt l. tillåtet; särsk. i uttr. tjuvstarta med ngt; äv. tr. (jfr starta II 2). När därtill en trumslagare och en hornblåsare tjuvstarta en smula med musiken så börjar helgen på allvar. Värnlund Vandr. 100 (1926). Först klockan 10 på morgonen var det tillåtet att fara ut och dra garnen. Den, som tjuvstartade, var förlustig sill och garn. Hasslöf SvVästkustf. 122 (1949). I går tjuvstartade Sune Lang firandet av sin 50-årsdag med kaffe och tårta för arbetskamraterna. I kväll är det familjens tur. Hufvudstadsbl. 20 ⁄ 12 2002, s. 16.
-STICK. (†) rackarstick. Fornv. 1937, s. 47. (Skosulan) är vändsydd utom i tån, där den är sydd med rackarstick eller tjuvstick, d. v. s. det har sytts med en tråd längs kanten av sulan och sticken ha tagits omväxlande i ovanlädret och i sulan. Jäfvert Skomod 28 (1938).
-STJÄLA. (tjuv- 15421906. tjuve- 1672. tjuvs- 1590) [jfr fsv. þiufstulin, p. adj.] (†) stjäla (ngt); äv.: bestjäla (ngn), särsk. i p. pf., i uttr. vara l. bli tjuvstulen, vara l. bli bestulen. HSH 29: 137 (1542). Gabriel som blef tyfstulen, begerer besked, om han kan få något aff the peningar igen som borttstullne ähre. 3SthmTb. 11: 29 (1619). Det är på det viset med mig, att jag ingenting har tjufstulit och kan inte öda som du. Högberg Vred. 2: 115 (1906).
(4 b) -STOPP. i fråga om motorfordon, i sht bil: ofrivilligt motorstopp. ST 22 ⁄ 11 1962, s. 4. Isbildning i förgasaren, med tjuvstopp som följd, skyddas du mot genom anti-istillsatser. SvD 5 ⁄ 11 1978, s. 4.
-STRAFF. (tjuv- 15661799. tjuve- 15651624) (†) straff (se d. o. 2) som tjuv dömes l. har dömts till, straff för stöld; jfr tjuvnads-straff. Att Erich Bergh haffwer handlett såsom en wetterligh tiuff och thärföre medt ett tiuffe straff bör straffes i galgen. Rosén E14HNämnd 179 (i handl. fr. 1565). Lagen bjuder väl, at den som gömt eller nölt med tjufven, skulle stå tjufstraff. Schulzenheim PVetA 1799, s. 36.
-STRECK. (tjuv- 1773 osv. tjuve- 1703) [jfr t. diebesstreich] fräckt l. gement tilltag, skurkstreck; jfr streck, sbst.3 3, o. -stycke 1 o. bov-streck. Runius (SVS) 1: 165 (1703). Det .. var mest som ett tjuvstreck då någon skär sönder ens cykeldäck. Först blir man deppig, sedan förbannad, slutligen kör man hem på fälgen. GT 18 ⁄ 5 2000, s. 40.
-STRYKER, äv. -STRYK. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) (kringströvande) tjuv; äv. (o. i sht) allmännare (o. förbleknat): skurk, lymmel; särsk. ss. tillmäle. (Eng.) Prig .. (sv.) tyf-strycker. Serenius Uu 1 b (1734). Är ni son till den tjufstryken som pungslog mig på cirka femtusen riksdaler. Blanche Bild. 2: 30 (1864). Nordström Lumps. 122 (1910; ss. tillmäle). Östlund Cheyney BeskPill. 111 (1959).
-STYCKE. (tjuv- 16221910. tjuva- 15521675. tjuve- 15421678. tjuver- 1557) (†)
1) stöld; tjuvstreck; jfr stycke 6 a o. skalk-stycke 1, 2. Och är förmodeligt, att the wäll andre mere skalcke och tiuffue stycker bedriffuendis worde. G1R 14: 83 (1542). Pojken .. har väl inte begått något tjyvstycke eller så? Högberg Frib. 67 (1910).
2) stulet föremål; jfr stycke 9 e. Efter .. (den misstänktes) dödh hafwer han funnit desse efterschrifne tiufstycker hoss honom. BtÅboH I. 3: 29 (1623).
-SÄKER.
1) till 1: stöldsäker; inbrottssäker; jfr -fri. Tre tjuvsäkra lås hade (kistan). Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 102 (1934). Tjuvsäkra balkongdörrar. DN 7 ⁄ 2 1987, s. 44.
2) (numera mindre br.) till 4 c: i hög grad säker (se d. o. 3 a), tvärsäker. Ofta har det .. varit middagens enda nöje att höra tjuvsäkra matprissar lägga ut texten om viner och årgångar. Rydin Minn. 216 (1929). Östergren (1958).
-SÄLLSKAP. (tjuv- 17491814. tjuve- 15571725) (†) tjuvliga. G1R 27: 133 (1557). Tå en grufwelig röfware, Carfour wid namn, hade vptagit en ung man i sitt tiufwesellskap (osv.). Münchenberg Scriver Får. 47 (1725). Heinrich (1814).
(4 a) -TAG. (numera mindre br.) tjuvgrepp (se d. o. 2). Låt dom här kurrarna göra opp saken sins emellan! Vi kan ju stanna kvar och se efter att de inte använda tjuftag. Engström Glasög. 127 (1911). SAOL (1998).
(1, 4 a) -TANKA, -ning. tanka i smyg (i syfte att stjäla); äv. dels med obj. betecknande motorfordon, dels med obj. betecknande bränsle (i sht bensin). (Skälet till biljakten kan) ha varit att taxiföraren sett hur ungdomarna tjuvtankat sina bilar. DN 2 ⁄ 4 1994, s. A5. En person tjuvtankar på en mack. Expressen 3 ⁄ 3 2000, s. 17. Polisen får larm om att två män i 20-årsåldern tjuvtankat bensin. DN 30 ⁄ 9 2003, s. A15.
(4 a) -TITT. [jfr -titta] smygtitt; äv.: titt i förväg. De rodnande ögonlocken höll hon slutna, men små lustiga ryckningar i fransarna skvallrade om ögonens omärkliga tjuvtittar på den solsömniga omvärlden. Stenius HelgKlost. 99 (1934). Saab-fantasterna vallfärdade till bilmuseet i Trollhättan för att få en tjuvtitt på nya Saab 9–3 Sport Sedan som förhandsvisades på hemmaplan i går. GT 8 ⁄ 7 2002, s. 8.
(4 a) -TITTA. smygtitta; äv.: titta i förväg; jfr -kika. Lundell (1893). (På marknaden) är ett kärt tillfälle för nyfikna och lästörstiga att tjuftitta i böcker. Cederström Ströft. 119 (1915). DN 6 ⁄ 7 2002, Bil. s. 24.
(4 c) -TJOCK. (vard.)
1) ss. adv.: mycket dåligt l. illa; särsk. i uttr. (i sht förr äv. ha det) tjuvtjockt, må synnerligen illa; jfr tjock 9 d. Fröding Brev 5 (1878). Vi hade det tjyvtjockt i båtarna, kan herrn tro, vinter och grov sjö. Siwertz ResK 170 (1929). Jag mådde tjyvtjockt och spydde massor med blod. GT 4 ⁄ 2 2004, Sporten s. 2.
2) mycket tät; äv. i det adverbiella uttr. tjuvtjockt med ngt, mycket tätt l. fullt med l. av ngt; jfr tjock 4 e. Snötjocka festårru, tjuvtjockt med flinger i luften sirru, så man koxar noll. Niska Äv. 70 (1931). Med Kiviks marknad är det så besynnerligt funtat, att allt är sig .. likt från år till år .. tjyvtjockt med folk som hävdar att allt var bättre förr. Expressen 17 ⁄ 7 1991, s. 22. Midsommar kommer med regn, rusk och tjyvtjock trafik. DN 23 ⁄ 6 2004, s. A5.
(4 a) -TRICK. fult l. otillåtet knep l. tillvägagångssätt; äv. i förbleknad anv.; jfr -knep. Tycho Bohmans tjuvtricks i närkamp äro absolut förkastliga. IdrBl. 2 ⁄ 1 1935, s. 9. Med 28 år i (musik)branschen kan Patti (La Belle) vartenda tjuvtrick som någonsin existerat för att locka till sig en publiks uppmärksamhet. Expressen 16 ⁄ 8 1990, s. 33.
(1, 4 a) -TRYCK. om tjuvtryckande; äv. konkret, om resultat av sådan verksamhet, piratupplaga (jfr -upplaga). En tröst i förargelsen har för mig varit, att afskriften, hvarefter tjuftrycket skett, påtagligen ej kunnat komma från Stockholm. 3SAH XLVII. 2: 44 (1836). 1580 hade Tassos Gerusalemme liberata blivit bekant genom ett då utgivet tjuvtryck. 3SAH 44: 540 (1933).
(1, 4 a) -TRYCKA. [jfr -tryck] trycka (o. utge) (text, i sht litterärt verk) utan upphovsrättsinnehavarens o. d. (vetskap o.) tillstånd. Viktor Rydberg tackade för all den sköna litteratur banditerna tjuftryckt sedan Zacharias Hæggström hade sitt första tjuftrycksmål. Strindberg Brev 9: 331 (1893). DN 8 ⁄ 7 1993, s. B2.
Avledn.: tjuvtryckare, m. ⁄ ⁄ ig. På hösten .. passade tvänne tjuftryckare .. på att utgifva en piratupplaga. Schück Shaksp. 2: 250 (1916).
(4 a) -TRÄNA, -ing. träna i smyg l. i förväg (i syfte att uppnå för motståndare l. medtävlare o. d. oväntad skicklighet l. styrka o. d.); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; jfr smyg-öva. IdrBl. 27 ⁄ 5 1924, s. 3. Pauline har redan tjuvtränat på internationellt popstjärneliv av det vildare slaget. Expressen 5 ⁄ 2 2004, s. 30.
-UNGE.
1) (numera föga br.) barn som stjäl; äv. förbleknat: satunge, rackarunge; särsk. dels ss. smeksam benämning, dels ss. nedsättande l. skämtsamt tillmäle. Kom Erich bengtsson i Lödersta och tiltaladha anders i Lödersta för thet hann kallade Erich bengtsson Enn tiuffunge. UpplDomb. 5: 85 (1578). Säg mig, tjufunge, – och han nöp .. (dottern) i örat – när skall du engång blifva klok och förståndig? Topelius Fält. 4: 282 (1864). SAOL (1973).
2) (†) ss. (l. ingående i) namn på sällskapsspel; särsk. i uttr. smussla l. myssla tjuvunge. Myssla tjufunge. HbiblSällsk. 1: 362 (1839). Sundén (1891).
3) (†) = -pojke 2. (Håret) slog sig ned i små lediga snirklar, riktiga tjufungar! Benedictsson Eftersk. 29 (c. 1885).
-UPPLAGA~020. (numera föga br.) piratupplaga; jfr -tryck. Schulthess (1885). En tjuvupplaga utkom i Amerika, till stor förargelse för mina förläggare. Westermarck Minn. 401 (1927). Östergren (1958).
(1, 4 a) -VITTJA. vittja (fångstredskap ss. nät l. sax o. d.) olagligt l. olovligt (i syfte att stjäla fångsten); äv. dels om djur, dels utan obj. SD(L) 28 ⁄ 9 1895, s. 9 (om sälar). Misstänkt för att både stjäla ved och tjuvvittja. Östergren (1958). De såg att någon tjuvvittjat deras nät. Expressen 6 ⁄ 8 1991, s. 16.
((1,) 4 c) -VÄDER. (tjuv- 19191958. tjuva- 18341941) (†) särsk. om busväder; jfr rackar-väder. I sådant ulfva- och tjufvaväder är .. hvarje hederlig menniska hemma i sitt hus! Mellin Nov. 2: 94 (1834, 1867). Östergren (1958).
((1,) 4 a) -ÅKA, -ning. åka olovligt; särsk. i fråga om allmänna kommunikationsmedel: åka utan att lösa biljett, åka som fripassagerare; jfr smyg-åka. GHT 8 ⁄ 10 1895, s. 3. Vid ett tillfälle hade de .. försökt tjuvåka med en överlastad buss. Mankell Villospår 11 (1995).
Avledn.: tjuvåkare, m. ⁄ ⁄ ig. SvD(B) 1 ⁄ 8 1938, s. 3.
((1,) 4 a) -ÄTA, -ning. äta olovligt l. i smyg; äv. med obj. betecknande det som äts. Siwertz Sel. 1: 36 (1920). På mycket kort tid förvärrades smärtorna och Linda .. började tjuväta starka smärtstillande tabletter som hon tog från sin mamma. Expressen 29 ⁄ 7 1993, s. 22. Två tidigare elever .. har polisanmälts av skolledningen efter att under lång tid ha tjuvätit i skolans bespisning. DN 2 ⁄ 9 1994, s. A5.
B (†, utom i ssgrna -balk, -hand): TJUVA-BALK. (tjuv- 1940 osv. tjuva- 1590 osv. tjuve- 15791708) [fsv. þiuva balker] rättshist. i sht i sg. best., i fråga om vissa sv. lagar före 1734: den lagbalk som behandlar rättsförhållanden rörande stöld; jfr tjuvmåla-balk, tjuvnads-balk. UpplDomb. 5: 98 (1579). (Man måste) ther öff(uer) dömma, som lagh förmeller i tiuffua balkienn i dett 1 cappit(el). TbLödöse 209 (1590). År 1713 förelåg en av professor Lundius utarbetad granskning av jordabalken, där det påpekas att bestämmelsen om jordfynd här borde utgå, enär i denna sak annorlunda stadgas i tjuvabalken. Fornv. 1945, s. 196.
-BAND, -BEN, se A. —
-BOT. (tjuv- 17341939. tjuva- 16691921. tjuve- 1606. tjuvs- 15491579) [fsv. þiufbot, þiuva bot, þiufs bot] (bötessumma att erlägga l. erlagd ss.) straff för stöld; jfr bot 6 o. -böter. UpplDomb. 7: 27 (1549). Hwem som finner annars mans fiskie redskap, eller garn, och låter them olÿste wara, eller tager bort annars fisk, som hänger i garnen, gifwe åter skadan och bötha tiufwa both eller som fiskieredskapen och garnen wärde äro. Schmedeman Just. 588 (1669; rättat efter orig.). jfr: Cannelin (1939).
-BÖRDA, se A. —
-BÖTER. (tjuva- 17341800. tjuve- 17041723) böter att erlägga l. erlagda ss. straff för stöld; jfr -bot. FörarbSvLag 2: 213 (1704). Den som stjäl första gången öfwer tio daler silfwermynt, bör med tjufwa böter beläggas. Bergv. 2: 58 (1738). LBÄ 33–35: 79 (1800).
-FINGER, -FISKARE, -FISKE, -FÖLJE, -GODS, -GÖMMARE, -GÖMMERSKA, se A. —
-HAND. (tjuv- 1807 osv. tjuva- 1606 osv. tjuve- 16061764) (numera i sht arkaiserande) tjuvs hand; äv. mer l. mindre metonymiskt för: tjuv; särsk. i uttr. komma l. hamna i tjuvahänder, äv. tjuvahand, bli stulet, genom tjuvahand, gm stöld; jfr rövar(e)-hand, tjuv-klor. Een skalck, hade bruket sijnn tiuffue handh, vppå kyrkionnes ægendom. VDAkt. 21 ⁄ 1 1606, F II. Godt rychte bättre är, än guld- och silfwerskattar. / Ty ingen tiufwehand thet godz från eder snattar. Kolmodin QvSp. 1: 632 (1732). (Att) bereda Målsägande en säkrare tillgång till ersättning för hwad de genom tjufwahand förlorat. SPF 1819, s. 437. Allt kommer igen utom det som kommer i tjuvahand. Holm Ordspr. 333 (1964).
-HIDE, se -ide.
-HOP. (tjuva- 15921831. tjuve- 15421749) [fsv. þiuva hoper] tjuvliga; tjuvpack; jfr rövar-hop. Then Fredrick Hoffman, som samme tiuffuehoop medt krut och wärier mest forsterckt haffuer. G1R 14: 84 (1542). Fryxell Ber. 5: 59 (1831).
-HÅL, se A. —
-IDE, äv. -HIDE. jfr ide, sbst.1 2 d. I villande ödemarken hade de grävt sig sina tjuvahiden nere i jorden under fallbråtarna. Där felades det varken dörr för ingången, säng eller bänk. Heidenstam Svensk. 2: 47 (1910). Moberg Rid 51 (1941).
-KISTA, -KLOR, -KONA, -KONST, -KVARN, -KÄLLARE, -LIGA, -MÅL, -MÄRKE, -NÄSTE, -PACK, -PALL, -RYKTE, se A. —
-RÄTT, se E. —
-SPRÅK, -STYCKE, -VÄDER, se A.
C (†): TJUVE-ART, se A. —
-BALK, se B. —
-BO, se A. —
-BOT, se B. —
-BYLTE, -BÖRDA, se A. —
-BÖTER, se B. —
-GODS, -GREPP, -GÖMMARE, se A. —
-HAND, se B. —
-HANDEL, -HISTORIA, se A. —
-HOP, se B. —
-HÅL, -KISTA, -KOMPANI, -KONA, -KONST, -KÄLLARE, -MÅL, -NYCKEL, -NÄSTE, -PACK, se A. —
-PARTI. jfr parti 4 e. VRP 1633, s. 484.
-POJKE, -RYKTE, se A. —
-RÄTT, se E. —
-SAK, -SENA, se A. —
-SKRÅ. (tjuv- 1749. tjuve- 17341755) om grupp l. följe l. krets av tjuvar; jfr skrå, sbst.2 3 (b). Scherping Cober 1: 255 (1734). Sedan thet listiga tiufwe-skrået inrättades, har tiufwehopen merckeligen tiltagit. Scherping Cober 2: 334 (1737). Möller (1755).
-STJÄLA, -STRAFF, -STRECK, -STYCKE, -SÄLLSKAP, se A.
D (†): TJUVER-STYCKE, se A.
E (†): TJUVS-BOT, se B. —
-HANDEL, -MÅL, se A. —
-RÄTT. (tjuva- 16371649. tjuve- 15991636. tjuvs- 15971939) [fsv. þiufs rätter] anklagan l. åtal för stöld, särsk. (o. i sht) i uttr. stå l. stånda tjuvsrätt, se stå, v. I 38 j; äv.: (rättvist) straff som tjuv döms l. skall l. bör dömas till (jfr rätt, sbst.2 1 r). Men efter thet hon aldrigh tilförenne hade warit medh tiufnader befunden, blef thet henne förste gången tilgifuit .. män hwar hon ofter mehre således framkomme skulle hon stå fullan tiufz rätt. BtSödKultH 12: 64 (1597). (Sv.) Tjufsrätt .. (eng.) The Punishment due to a thief. Widegren (1788). Såväl hofrätt som häradsrätt dömde honom att .. stånda dubbel tjufsrätt och kyrkoplikt. Odhner G3 1: 311 (1885). Klint (1906). jfr: Cannelin (1939).
-STJÄLA, se A.
Avledn.: -TJUVA, adj. oböjl. till 1, ss. senare led i ssgn ur-tjuva.
TJUVA, v.1, -ning.
1) (vard.) till 1, 1 h: stjäla (ngt); äv. utan obj. Tjyfvat! sade Filip doft. Du … ska du tjyfvat … som stal i skolan, så att du blef relegerad. Nordström Herr. 236 (1910). (Katten) hör inte till gården, men går och stryker kring knutarna och nosar i allting och tjyfvar, när hon kommer åt och är jämt i vägen. Widegren FalskFlagg 85 (1933). En tjuv gick och tjuvade plånböcker. GbgP 1948, nr 272, s. 10.
2) till 2, med avs. på planta (särsk. tobaks- l. tomatplanta): avlägsna tjuvskott, repa (se repa, v.2 II 1); särsk. ss. vbalsbst. -ning. Möller (1790). I Juli månad företages en putsning, den s. k. tjufningen, af pepparroten. 2UB 4: 182 (1899). I Åhus skiljer man mellan topptjuvar och rottjuvar och säger sig tjuva (tobaks)plantan, då man bryter av skotten. Kulturen 1938, s. 98. jfr av-tjuva.
TJUVAKTELIGA l. TJUVAKTELIGEN, adv. (-a 1640. -en 15551558) [fsv. thiufaktelika] (†) till 1: tjuvaktigt; jfr tjuvligen. Först och fremst .. skulle hvar och een .. haffve bekent hvad han inskepet hade. Sådant är inth(et) skett, utan är här inrikis först tjuffactelig(en) unda(n)dölt. Teitt Klag. 262 (1555). Så haffver thu väl förståth, huru förrätligenn och tiuffachteligenn våre fougter handle med thänn deel, som the haffve hender emellen. G1R 28: 458 (1558). Linc. Ii 6 a (1640).
TJUVAKTIG, adj. till 1, 1 h, om person l. djur: som är l. uppträder ss. en tjuv, som är hemfallen åt att stjäla l. brukar stjäla; om beteende l. egenskap l. utseende o. d.: kännetecknande för en tjuv; jfr tjuvig, tjuvisk, tjuvsk. Den tjuvaktiga skatan, titel på opera av Gioacchino Rossini. 2SthmTb. 3: 254 (1564). Kaijan är tiufachtigh, och stiel gerna sölf och penningar. Forsius Phys. 280 (1611). Båtar och deras redskap .. woro aldrig säkre, utan förspordes derpå förstöring, minskning och tjufagtiga tilgrep. KulturbVg. 3: 75 (1774). Han var .. otrogen, falsk och tjyfaktig. Fryxell Ber. 3: 112 (1828). Den svagt krökta intelligenslinjen tyder slutligen på nyckfullhet, lögnaktighet, skadeglädje och tjuvaktiga tendenser. KiromantHeml. 53 (1946). Tjuvaktig uppsyn. DN 19 ⁄ 5 1996, s. A12.
Avledn.: tjuvaktighet, r. l. f. egenskapen l. tillståndet att vara tjuvaktig. Schroderus Dict. 150 (c. 1635). Tjufaktighet bevisar alltid att pligtkänslan är svag och genom yttre medel måste upphjelpas. Dahm Skolm. 183 (1846). Ingen som lever i .. tjuvaktighet och själviskhet, ingen som dricker, som är ovettig och utsuger andra – ingen sådan får ärva Guds rike. 1Kor. 6: 10 (NT 1981).
TJUVERI, n. [fsv. thiuveri; jfr mlt. dǖverie] till 1.
1) handlingen att stjäla; äv. konkretare, om enskilt fall av stjälande; äv. (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl.; jfr stöld 1, 2, tjuvnad 1. ArbogaTb. 3: 331 (1522). Lögn och tiufwerij fölgias giärna åth. Törning 104 (1677). Grofwa litterära tjufwerier. Polyfem III. 9: 2 (1811). Glada Kalle, som så många gånger lyssnat till den bedrövliga berättelsen om tjuveriet på Koludden, förstod ögonblickligen. Sjöberg Kvart. 607 (1924). jfr fick-, gårds-, konungs-, mödoms-, ren-, skogs-, små-tjuveri m. fl.
2) (†) konkret: tjuvgods, stöldgods; jfr stöld 3, tjuvnad 2. UpplDomb. 7: 19 (1547). Åtskilligt tiufwerij är funnetz i Lundgreens huus. VRP 19 ⁄ 10 (1720).
Ssg (till tjuveri 1; †): tjuveri-sak. (anklagelse rörande) stöld; jfr tjuv-sak 1. Och kunne man(n) jckie frij honom för sam(m)a thiuffuerij sack. TbLödöse 173 (1590).
TJUVIG, adj. (vard., numera bl. mera tillf.) till 1, 1 h: tjuvaktig. En vinter hade de en särskilt tjuvig rödkoxika (dvs. lavskrika) på gården. Rosendahl VildfågFj. 134 (1934). Östergren (1958).
TJUVINGEN, sbst. m. best. o. interj. [med avs. på bildningssättet jfr KATTSINGEN] (vard., numera mindre br.) till 1: ss. lindrigare svordom l. kraftuttryck: ”sjutton”, ”tusan”; jfr tjuv 1 f. Det var bra, det var tjufvingen så bra, herr magister. Blanche Bläckst. 27 (1846). Jag ger tjyvingen i att tvätta mej i dag, sa han med hög röst. Vi 1956, nr 38, s. 19.
TJUVINNA, f. [fsv. thiuvinna] (numera bl. tillf., skämts.) till 1: kvinnlig tjuv. Berättade Jöns Månss(on) at H(ustru) Kristin Lars B(ertilsons) hafuer skelt hono(m) för en tiuff och hans hustru tiufinna och tubberska. GävleDomb. 213 (1637). De värst beryktade tjufvinnor Stockholm då egde: lilla Korp-Lisa, gapande Gäddan. Almqvist Ekols. 1: 297 (1847). Vi kanske skulle lägga oss till med uttryck som till exempel ”tjuvinna” eller ”snatterska”, allt i jämlikhetens namn. DN 27 ⁄ 2 1999, s. C5.
TJUVISK, adj. (†) till 1: tjuvaktig. Hamb. (1700). Om den Högste täckes förunna mig lif och hälsa, tänker iag i Maji månad wara på mina gods, och se huru mina tiufwiska jnspectorer hushållat. MennanderBr. 3: 392 (1759). Hit hade han lockat åländingen (som ville stjäla timmer) för att här djupt ini skogen kunna straffa honom för hans tjufviska planer. Landsm. VII. 9: 11 (1890).
TJUVLIGEN l. TJUVSLIGEN, adv. (tjuvligen 15761579. tjuvsligen 1555) [fsv. thiuflika; jfr mlt. dēfliken, dǖfliken] (†) till 1: tjuvaktigt; skurkaktigt; jfr tjuvakteliga. G1R 25: 265 (1555). Doch hade sa(m)me Wolter .. i så måtte H. K. M:tz och cronenes ingäldh, som sig belop till en stoor summe, swÿckligen och tiufligen vndendölt. 2SthmTb. 5: 122 (1576). En gulkädh vm 36 chroner, som Adam … skulle haffue tiufligen afhendt för(nemp)de Johan Bökelers husfrws sÿster. 2SthmTb. 6: 94 (1579).
TJUVNAD, r. l. m. l. f. (1Mos. 30: 33 (Bib. 1541) osv.) ((†) n. BtFinlH 2: 26 (1538), VRP 1661, s. 18). (-na 1596 (: tiufnan, sg. best.)1643. -nad 1535 osv. -nat (-dt) 15411713) [fsv. þiufnaþer] till 1.
1) handlingen att stjäla; förr särsk. i uttr. full tjuvnad, se full, adj. 6 n α; förr äv. konkretare, om enskilt fall av stjälande; i sht förr äv. oeg. l. bildl.; jfr stöld 1, 2, tjuveri 1. Tha warth karin blanka pilssz ssak xx m(ar)c ffør dh(et) hon lade enom tiwffnadh tyl. ArbogaTb. 4: 7 (1535). Tiufnad war .. hos de Gamle Svenske et af de brott, som strängast och nesligast straffades. Dalin Hist. 1: 218 (1747). (Sv.) lärd tjufnad .. (lat.) plagium. Lindfors (1824). I Lule Lappmark äro .. tjufnader nu mera ganska få. Düben Lappl. 191 (1873). Sissa Svensdotter, den arma varelsen, som ehuru lytt och vanför hade begått stöld och två gånger straffats för sin tjuvnad. Moberg Utvandr. 182 (1949). jfr barna-, fick-, hus-, kyrk-, malm-, nöd-, skogs-tjuvnad m. fl.
2) (†) konkret: tjuvgods, stöldgods; jfr stöld 3, tjuveri 2. 2Mos. 22: 3 (Bib. 1541). Han hade tagit af en tiuf, en hop tiufnat som war stulit ifrå Joen i Forsby. GullbgDomb. 18 ⁄ 10 1605. Warder något eljest bortstulit, och man har wåhn å, eller någon kunskap, hwart tiufnaden kommen är, begiäres lof .. at ther ransaka. Nehrman PrCr. 65 (1759). jfr: Cannelin (1939).
Ssgr (i allm. till tjuvnad 1): tjuvnads-balk. (numera bl. tillf., om ä. förh.) tjuvabalk. NF 1: 1481 (1876).
-brott. jfr brott II. DA 1793, nr 138, s. 1. Tillgrepp av ved, som från järnvägsvagnar fallit ned å stationsområde .. ansågs som tjuvnadsbrott. 1NJA 1945, s. 45.
-drift. (†) kleptomani. NF (1892). 2NF (1919).
-köp. (†) till tjuvnad 2: köp av l. bestående i stöldgods. TbLödöse 299 (1593).
-mål. (numera bl. tillf., i skildring av ä. förh.) = tjuv-mål. Nordström Samh. 2: 745 (1840). Låset (hade) värde som bevismaterial i tjuvnadsmål. Näsström FornDSv. 1: 305 (1941).
-straff. (numera bl. tillf., i skildring av ä. förh.) = tjuv-straff. Inbrott bestraffas i svensk lag, ehuru tillgrepp icke skett, enligt reglerna för enkel stöld. Sker tillgrepp, belägges gärningen som inbrottsstöld med ett väsentligen högre tjufnadsstraff. 2NF 12: 463 (1909).
TJUVSK, adj. (i Finl.) till 1: tjuvaktig; äv. oeg. l. bildl. Edra tjufska ögon ha stulit mitt hjerta. Topelius Dram. 11 (1851, 1881). Hon talade om för mig att bönderna på hennes egendom såsom överallt i landet voro oerhört tjuvska. Furuhjelm StigOron 328 (1935).
TJUVSLIGEN, se tjuvligen.
Spoiler title
Spoiler content