DIKTARDÖME dik3tar~döm2e, äfv. ~dø2me, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[bildadt till DIKTARE, sbst.1, efter mönstret af sådana ordpar som KONUNG : KONUNGADÖME, KEJSARE : KEJSARDÖME]
(enst., i högre stil) område, ’rike' o. d. inom hvilket en diktare är känd o. erkänd o. utöfvar inflytande ss. sådan. (Ibsens) diktardöme är icke inskränkt till hans eget språkområde, Norden. SD 1892, nr 352, s. 2.
