DILETTANTERA dil1etante4ra l. di1-, l. -ät-, l. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(föga br.) vara l. visa sig verksam (dikta, måla osv.) ss. dilettant; jfr DILETTERA. (Runebergs kritik hade hos Tegnér) upptäckt endast en dilettanterande förmåga. Cygnæus 3: 215 (1837); jfr första språkprofvet från Runeberg under DILETTERA. Hedvig Elisabeth Charlotta .. hade ett verkligt konstsinne. Hon dilettanterade sjelf som miniatyrist. Levertin Lafr. 117 (1899). Hellström Kring en kvinna 39 (1914).
