DILLSTRÖMMARE dil3~ström2are, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(oftast skrifvet -strömare; äfv. skrifvet dihl- (jfr etym. afd.), hvilken skrifning kanske delvis motsvaras af ett uttal med långt i. -strömmar (pl.) Lundin N. Sthm 595(1889))
Etymologi
[närmast en afl. af ngt af den ifrågavarande inrättningens gängse namn: (den) Dillströmska inrättningen, Dillströms (äfv. t. ex. hos Dillström), efter en klädesfabrikör P. C. Dihlström (jfr nedan)]
(förr, hvard.) person (manlig l. kvinnlig) som var intagen ss. hjon på den åren 1844—1905 i den förutvarande Dihlströmska egendomen på Södermalm i Sthm inrymda Stockholms Stads Arbetsinrättning (så officiellt benämnd sedan 1864). Hamnbusar och ”dillströmare”. Hultin V. skr. 108(1866). Arbetshjonen (vid Stockholms stads arbetsinrättning) sågos förr mycket på gatorna, der de i synnerhet besörjde renhållningen och voro kända under namn af ”Dihlströmmar”, liksom hela inrättningen kallades den ”Dihlströmska”. Lundin N. Sthm 595(1889). Dillströmarens kända dräkt af gråmeleradt kläde. Boken om Sthm 153 (1901). jfr: Man kan (i Amerika) få se .. en högvälboren tjenstgöra bland nya verldens dihlströmare o. s. v. Beckman Amer. stud. 1: 107(1883). jfr äfv.: De frivilliga Dillströmska hjonen (dvs. de som frivilligt anmält sig till intagande). Boken om Sthm 151 (1901).
